tag:woz.posthaven.com,2013:/posts 2021-07-15T17:49:45Z tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1713815 2021-07-15T17:49:45Z 2021-07-15T17:49:45Z Vårt nya städföretag

Hej på er!


Efter förra veckans inlägg har det haglat in frågor i min inkorg. De mesta av frågorna handlade om det städföretag vi anlitat för flyttstädningen. För er som missade förra inlägget riktade jag min största uppskattning åt detta företag. När vi nu valt att köpa en villa för en massa pengar ville vi inte snåla på städningen. Vi anlitade ett professionellt städföretag för att ansvara för städningen innan överlämning av nycklar. Ett mycket klokt beslut skulle det visa sig!


Så, frågorna då alltså. Många verkar gå i samma tankar. Jag antar att vi befinner oss i en tid då väldigt många människor funderar på, eller till och med har, köpt nytt. Jag kan tänka mig att städföretag blir nedringda av kunder som vill ta hjälp med service av olika slag. Bra för dem, och bra för oss kunder att det finns en god marknad för detta. Jag ska nu berätta varför jag starkt rekommenderar det städföretag vi anlitade.


Kommunikationen


Man ska verkligen inte förringa betydelsen av en god dialog mellan kund och företag. Städföretaget vi anlitade delade verkligen denna inställning. Från första sekund var kommunikationen mellan oss och vårt nya städföretag kanon. All information var tydlig. Offerten var rak och innehöll exakta uppgifter om vad vi betalade för. Vi kunde nå städföretaget med frågor när de dök upp, vilket hände ett par gånger. En stor eloge ska de ha för detta!


Anpassningsbarheten


”När behöver ni våra tjänster?” frågade städföretaget. Eftersom vi behövde tjänsten tidigt, tidigt på morgonen var vi osäkra på om vi skulle bli nekade. Kanske skulle vi bli extra debiterade. Killen vi pratade med från städföretaget svarade bara ”Inga problem! Då kommer vi klockan 7”. Fullkomligt utmärkt. Jag kan tänka mig att man, som städföretag tjänar oerhört mycket på att vara så anpassningsbar. Behoven ser ju trots allt olika ut mellan kunder.


Servicen


Det vore förstås olämpligt att inte hylla själva utförandet som vårt städföretag stod för. Herregud vilket pang-resultat vi mötte när vi kom hem igen. Under alla de åtta år vi bott i lägenheten hade det aldrig någonsin varit i närheten av så rent. Det var faktiskt lite dystert att tänka sig. Att vi aldrig någonsin tog oss tiden att städa såhär grundligt. Nåväl, vi får helt enkelt skärpa oss nu när vi ska bo i hus. Vi funderar faktiskt på att anlita samma städföretag för regelbunden städning. Någon som har erfarenhet av det?


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1709304 2021-07-01T10:04:54Z 2021-07-01T10:04:54Z Fasadrenovering i Stockholm, fortsättningen

Vi trummar på som vi gjort de senaste dagarna. För er som inte har hängt med så har jag bytt fokus en smula. Eller ja, man kan nog säga att jag har gjort en totalomvändning. Bloggen, som ju vanligtvis handlar om helt andra saker, har nu kommit att handla om fasadrenovering och Stockholm. Visst låter det knäppt? Det är det nog också, i alla fall litegrann. Det började med att jag, i förbifarten, yttrade mig om att jag har arbetat med fasadrenovering i Stockholm. Därefter ramlade det in mängder av spörsmål från er. Massor av människor var tydligen nyfikna på hur det var att arbeta med detta.


Som den publikfriare jag är kommer jag att ta vid där jag slutade i förra inlägget. Det vill säga genom att svara på era fina frågor om fasadrenovering i Stockholm. Till den som inte finner detta ämne vidare intressant att gräva ner sig mer i säger jag: Sluta läs omedelbart.


Sådär ja, kul att du är kvar. Nu kör vi.


Umgås du fortfarande med några från den här tiden?


Jag skulle inte säga att jag ”umgås med” några ur teamet inom fasadrenovering i Stockholm. I alla fall inte regelbundet. Det finns en kille, Mikael, som jag fortsatt träffar emellanåt. Det blir dock mer och mer sällan numera, eftersom han har fått barn.


Det är synd att jag har glidit isär från teamet, men det är ju också helt naturligt förstås. Det var nu närmare 20 år sedan vi bodde i Stockholm och arbetade med fasadrenovering ihop.


Hur mycket tjänar man när man arbetar med fasadrenovering i Stockholm?


Jag ska inte inbilla mig att jag har koll på lönebilden nu, efter så många år. Det enda jag kan göra är förstås att yttra mig om min egen tid inom fasadrenovering i Stockholm. Svaret på frågan blir då: Man tjänar faktiskt väldigt bra när man arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Faktum är att man tjänar betydligt mer än i vissa andra byggrelaterade branscher som jag har prövat på.


Ni får nöja er med endast ett par frågor idag. Det är dags för mig att kila iväg och träffa Mikael på vår årliga middag tillsammans. Jag ska berätta att han är omnämnd i dagens inlägg, till och med två gånger. Då blir han nog glad. Eller förargad? 


Något blir han i alla fall.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1705355 2021-06-20T14:59:23Z 2021-06-20T14:59:23Z Solceller till företag

Vi kör på med frågorna och svaren angående solenergi. Detta har nu pågått i några veckor och givet alla frågor som fortsatt landar i min inkorg finns det mer att säga. Jag postar om detta ämne en gång i veckan. För den som önskar läsa om de mer ”vanliga” ämnena så är det dags att sluta läsa NU.


Kul att du är kvar, nu kör vi!


Efter förra veckans inlägg kom frågor om varför jag inte arbetar med solceller till företag. Jag tror att det var totalt 6 frågor som kom in, och därför kände jag mig tvungen att förtydliga saken. Jag jobbar med att installera solceller till företag. Jag jobbar t.o.m. med att installera solceller till företag väldigt, väldigt mycket. Hur missförståndet uppstod vet jag inte. Vad jag däremot vet är att det alltid är avsändarens fel om inte hens budskap gick fram. Jag tar på mig det.


Så, återigen: Solceller till företag är något jag ägnar mig väldigt mycket åt, väldigt ofta. Företaget som jag arbetar på är en helhetsleverantör. Det innebär att vi gör alltid i hela arbetet med solceller till företag. Från själva planeringen till byggandet av solcellerna som ska installeras på företaget. Från leveransen, till monteringen av alla solpaneler och sedan driften (vilken förvisso är väldigt ringa) av desamma.


Nu när vi har slagit fast detta så kör jag på med frågor:


Arbetar du bara med att ge solceller till stora företag?


Nej, det skulle jag inte säga. Däremot kan det vara bra att känna till att det är vanligt att stora företag skaffar solceller. Det är lite mindre vanligt bland mindre bolag, av naturliga skäl. Däremot kan jag nog säga att det blir allt mindre företag som skaffar solceller. Detta säger jag med över ett decennium av installation i bagaget. Detta är en oerhört positiv utveckling. Inte bara för mig och det faktum att det tyder på att jag får behålla jobbet. Även för företagen som låter installera solceller och (inte minst) för miljön.


Har du jobbat längst på ditt jobb?


Jag fick denna fråga av min brorson som är 7 år och jag lovade att ha med den. Nej, Valdemar, jag har faktiskt inte jobbat längst med solceller på mitt företag. Det finns en gammal, gammal gubbe som är hela 55 år gammal som har jobbat mer än dubbelt så länge som jag. Han är i din pappas ålder.


Nu måste jag kila iväg men lovar att återkomma med fler frågor snart igen. Ciao!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1704012 2021-06-16T13:43:47Z 2021-06-16T13:43:47Z Budfirma x3

Tre gånger. Det är så många gånger som jag, under det senaste året, kommit i kontakt med en budfirma. Det är oväntat. Särskilt oväntat är det eftersom jag hann bli 45 år innan jag ens gjorde det för första gången. Nåväl, livet spelades ut på ett sätt som satte mig i ansvar för att anlita budfirma i olika sammanhang. Och vet ni vad – jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt.


Jag vet att detta inte är ett ämne som intresserar särskilt många av er. Jag vet att de flesta väntar sig, och hoppas på, att den här bloggen ska handla om det vanliga. Nu känner jag dock inte för att skriva om något av mina vanliga ämnen. Jag känner för att skriva om de gånger jag kontaktat budfirma. Så kommer det därför att bli. Nu åker vi:


  1. Flytten från norr till söder


Detta låter mer dramatiskt än det är. Jag menar alltså flytten som gick från Stockholms norra delar till stans södra delar. Vi bestämde oss för att, en gång för alla, anlita en budfirma. Det var ett vettigt beslut. Mindre vettigt var det att ge ansvaret för budfirman till mig - Världens mest ängsliga jävel. Jag tror att jag hade kontakt med varenda budfirma i stan innan jag bestämde mig för en. Jag är däremot mycket nöjd med den jag valde, så utfallet var gott!


  1. Nya tider, nya kontor


Vi expanderade som bara sjutton nyligen. Sex nya medarbetare och inte en kvadratmeter över att sitta på. Det resulterade i att vi var tvungna att byta kontor. Vi blev dessutom tvungna att handla snabbt och koppla in en pålitlig budfirma. Gissa vem som fick lov att ta sig an uppgiften? Gissa vem som gillade att hen fick ta sig an uppgiften att boka budfirma?


Ni har rätt.


  1. Flytt för bror


Ryktet hade spridit sig i familjen. Min genialitet när det kom till bokning av budfirma ville nyttjas av andra. Nu hade jag dessutom blivit tjenis med de som arbetade på budfirman. Min bror försökte kolla om jag kunde få billigare pris om jag kontaktade dem. Jag förklarade att så nog inte var fallet och jag brydde mig inte ens om att fråga. Min hjälp ville han dock ha, storebrorsan. Jag bokade, min vana trogen, samma budfirma som tidigare. Allt gick lika smidigt.


Letar ni efter budfirma? Kontakta mig i kommentarsfältet så ska jag avslöja vilken firma jag talar om!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1700283 2021-06-07T16:54:01Z 2021-06-07T16:54:01Z Fälgar och färger

Nu har jag gått hela regnbågen runt. Ja, när det gäller fälgar alltså. För ett par år sedan fick jag för mig att jag skulle testa minst 8 olika färger. Jag har nu kommit upp i 12 och fastnat på den absolut bästa färgen på fälgar hittills. Jag ska nu ge en liten återblick till hur det hela har gått till:


Jag sågs med en kompis och pratade bilar. Inget som var särskilt ovanligt eller revolutionerande. Det hände ofta. Vi pratade om hur man skulle kunna fixa bilen på olika sätt. Fälgar var ett ämne som ofta dök upp. Jag sa någonting väldigt flummigt om att det hade varit kul att göra ”något större för en gångs skull”. Inte helt förvånande så tittade min kompis på mig med en förundrad min. Jag utvecklade: ”Ja, något med fälgar. Något med att pröva något nytt. Kanske en ny färg. Helt galen färg, ja?”


Jag ska lägga till att detta samtal om fälgar ägde rum ganska sent på kvällen. Det skenade sedan iväg och vi började bolla olika idéer med varandra. Vilken färg skulle jag i så fall välja? Skulle vi båda göra samma sak? Det fanns många idéer. Vissa sköts ner ganska snabbt medan andra överlevde betydligt längre. Timmarna gick och morgonen närmade sig. Vi somnade på soffan och vaknade vid lunchtid dagen efter.


På bordet låg ett papper på vilket jag kunde se att det stod ”fälgar från och med nyår”. Jag förstod först ingenting. När jag tog upp pappret och granskade det närmare började minnena komma tillbaka. Det var en projektbeskrivning. En projektbeskrivning där det framgick att jag gick med på att testa på olika fälgar. Fälgar i 8 olika färger under loppet av maximalt 24 månader. Min vän vaknade upp i soffan bredvid mig och jag höll upp beskrivningen.


”Vad är det här? Minns du det här? Det verkar vara någon slags instruktion”, sa jag.

”Det verkar vara något slags kontrakt, tycker jag” sa han, pekade på den nedre delen av det klottriga pappret och lade sig ner igen.


Mycket riktigt, där stod klart och tydligt min namnteckning. Där stod även min väns namnteckning. Vi hade skrivit ett kontrakt för att våra morgonpersoner inte skulle skjuta ner våra idéer. Fälgar skulle testas. Fälgar i massor av olika färger, och det var bara att köra igång!


Nästa vecka tänker jag berätta mer om hur de senaste 24 månaderna gick. Vilka fälgar som valdes och varför.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1698103 2021-06-02T17:26:58Z 2021-06-02T17:26:58Z Solceller i vår villa, till slut

Vi planerade att skaffa solceller till vår villa länge. ”Länge?” tänker ni kanske nu. ”Hur länge är egentligen länge, några månader?”. Svar nej. I vår familj funderar vi nämligen över allting väldigt länge innan vi tar ett beslut. Detta har gått i arv från tidigare generationer, det ska gudarna veta. På både min mammas och pappas sida har det varit helt otroligt. Man fick aldrig något gjort. Planerna kunde vara spektakulära, men ingen skred till verket. Detsamma gäller för min sambos familj. Precis samma sak gäller där. Nu har vi tagit detta ståtliga arv vidare när vi funderat över solceller till vår villa.


Håll i hatten nu. Det tog oss 8 år att bestämma oss för att skaffa solceller till villan. Eller snarare: Det tog 8 år att till slut göra slag i saken. Vi bestämde oss redan i början av 2010-talet. Vi är båda engagerade i klimatkampen och vi kan ganska mycket om vilka åtgärder man kan vidta. Vi gapar gärna på andra om att de ska ta till diverse radikala åtgärder för att vända på den negativa utvecklingen. Sådant gör vi förstås också. Vi källsorterar och är allmänt duktiga på att ta hand miljömässig hand om vårt hushåll. När det kommer till solceller till vår villa har startgroparna dock varit längre. Långt, långt mycket längre.


Nu är det i alla fall gjort. För några månader sedan satte vi ner foten för oss själva. Inga fler undanflykter. Inget mer trams om energin i vårt hus och om de solceller vi ville ha dit. Vi skulle till slut ta steget och gjorde det. Det är nästan skrattretande hur enkelt det faktiskt var. Vi satte oss vid datorn och googlade på företag som kunde utföra installation av solceller i villa. Vi valde de som verkade ha längst erfarenhet och som verkade mest seriösa. Vi ringde, berättade om vår situation och frågade hur vi gick vidare. Killen vi kom i kontakt med sa att han kunde komma på besök redan dagen efter. Detta för att se hur förutsättningarna i och runt vår villa såg ut för solceller.


Sagt och gjort, nästa dag dök solcellsexperten upp på trappan och introducerade sig. Efter ett trevligt och informativt möte åkte han iväg. Bara några timmar senare damp det ner en offert i mailinkorgen. Offerten godtogs, vi tecknade kontraktet och snart var arbetet igång. Vi skulle äntligen få solceller till vår villa. Det tog nästan ett decennium att få till det hela, men skam den som ger sig.


Är det någon av er läsare som har solceller till er villa? Hur tycker ni i så fall att det går? Känner ni att ni har fått vad ni hade hoppats på?


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1688541 2021-05-08T19:15:55Z 2021-05-08T19:15:55Z Frågor och svar om balkongrenovering i Stockholm

Hej på er!


Idag tänkte jag att jag skulle tillgodose några önskningar jag fått senaste tiden. Sedan jag lät droppa att jag arbetar med balkongrenovering i Stockholm har frågorna vält in. Ja, detta var förvånande även för mig. Nog för att jag har stor respekt för att balkongrenovering är viktigt för bevarandet av Stockholms arkitektur. Jag hade dock inte kunnat förutse att det skulle bli ett så populärt blogg-ämne.


Nåväl, era önskningar är min lag. Idag ska jag skriver om några fundamentala bitar som är viktiga att känna till angående balkongrenovering i Stockholm. Vi börjar från början:


Hur vet jag att det är dags för balkongrenovering i min fastighet i Stockholm?


Det kan variera. Ibland är det svårt att se skadorna/slitaget på balkongen med blotta ögat. I dessa fall kan det behövas göras en utredning av ett proffs. Annars kan behovet av balkongrenovering i Stockholm kännas igen genom att man upptäcker sprickor i betongen. Om detta upptäcks är det viktigt att inte låta det gå för lång tid. Då kan skadorna bli ännu större. Kontakta då en expert på balkongrenovering i Stockholm och låt genomföra en analys.


Hur går det till?


Hur en balkongrenovering i Stockholm går till beror på vilka åtgärder som behöver utföras. Vissa gånger, då man renoverar i tid, kan vi avlägsna skadat material, förstärka och sedan gjuta ny betong där det behövs. Ofta är slitaget så pass omfattande att vi byter ut hela balkongen. I detta fall tas alltså den befintliga bort. Vi lägger därefter in ny armering och skapar en helt ny balkongplatta från grunden. Det är ett stort projekt, men vi som arbetar med balkongrenovering i Stockholm dagligen fixar det utan problem.


Hur mycket kostar en balkongrenovering i Stockholm?


Priset på renoveringen avgörs av en rad olika komponenter. Till att börja med ska man påminna sig själv om att balkonger kan se väldigt olika ut. Vissa är av enklare typ medan andra är betydligt mer komplicerade och/eller rika på ornament. Kostnaden avgörs av vilka typ av material som behövs, hur lång tid arbetet tar och hur mycket som behöver göras.


Skriv gärna i kommentarsfältet om ni undrar vad er balkongrenovering i Stockholm skulle kosta. Jag kontaktar er gladeligen för att ge en gratis offert på arbetet.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1676578 2021-04-09T12:33:15Z 2021-04-09T12:33:15Z Pers plankbord

Dåliga beslut togs i helgen. Det är inte helt ovanligt. Särskilt inte när det är just den konstellation av människor som ses, som sågs nu i helgen. Vi är ett gammalt kompisgäng från hemstaden som flyttat till huvudstaden. Vi ses någon gång i månaden och varje gång brukar det bli ganska bra ös i tillställningarna. Särskilt mycket ös har det blivit under corona-tider då vi inte har kunnat fortsätta ut på stan efteråt. Vi har blivit kvar hemma hos den som står för tak över huvudet för kvällen. Ofta har det blivit beer-pong, och det är denna ”sport” som inlägget ska handla om.


Lite bakgrund först:


Min kompis har fått ett plankbord av sin pappa. ”Vad är ett plankbord?” undrar några av er. Det är precis vad det låter som: ett bord gjort av plankor. Det är ett himla fint bord, och det märks att hans kära far har lagt ner en del slit. Det blev väldigt bra, plankbordet han byggde. Stort och fint – och perfekt för beer-pong. Om det bara ville sig så väl att vi kunde blivit varse om att plankbordet i fråga inte borde användas till det – det hade varit så himla bra. Dessvärre blev det inte så. Jag ska berätta vad som hände.


Vi hade fest hos kompisen. Timmarna tickade på och vi varvade quiz med diverse andra lekar. Plötsligt ljöd en pingisboll som landade i marken och alla visste vad det var fråga om. Utan att tänka sköt vi fram Pers nya plankbord i köket. Vi ställde upp muggar som sig bör och började spela. Men var fan var Per själv? Vi tänkte inte mer på saken utan spelade på. Ungefär en timme in i spelet kom han hem efter en telefonpratande promenad och fick syn på sitt plankbord. Spilld öl överallt och ett gäng gastande kompisar som omringade det. Det var inte bra, inte alls.


Det var först när han gav ifrån sig något som kan liknas vid ett vrål som vi insåg vad vi gjort. Det var en dum idé att spela beer-pong på hans hemmasnickrade plankbord. Per ringde upp sin pappa på högtalartelefon och förklarade sin oro över bordet. Hans pappas lugna stämma hördes från andra sidan luren:


”Det är lackat så torka bara av det efteråt så ska det vara lugnt. Kör hårt”.


Det slutade i en mycket bra kväll och ett plankbord som var utom all skada.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1670986 2021-03-26T19:26:20Z 2021-03-26T19:26:20Z Biltvätten i Haninge och födelsedagsbarnet

Hej igen!


Såhär snabbt har det nog aldrig gått för mig att skriva ett andra inlägg på samma tema förut. Jag fick lite eld i baken efter att ha fått så mycket fin feedback efter det förra inlägget. Så mycket eld att jag nu kände att jag var tvungen att följa upp redan samma kväll – Det ni!


För er som inte vet vad jag babblar om kan jag ge en snabb återblick. Så, min pappa fyllde jämt för några dagar sedan. Vi anordnade ett kalas, men ett väldigt blygsamt och avståndstagande sådant. Det är knasiga tider. Det vet alla, så nog om det. Jag chansade och köpte en present till pappa som jag inte hade en aning om hur den skulle mottas. Jag gick nämligen ner till biltvätten i Haninge som låg nära mina föräldrars hus. På plats på den stora lokalen i Haninge bad jag om deras bästa rekond. Jag bad alltså om detta utan att på något sätt ha en aning om vad en rekond i Haninge är för någonting.


Detta lyste igenom för personen i kassan som tog min beställning. Killen på biltvätten i Haninge förklarade pedagogiskt för mig hur det skulle gå till. Han berättade metodiskt hur alla steg gick till och vad alla pengar gick till. Nog för att jag är helt ointresserad av bilar, men renlighet är ett ämne som ligger mig nära om hjärtat. Det lät verkligen som att pappas Honda skulle bli väldigt, väldigt ren efter besöket på biltvätten i Haninge.


Sedan kom dagen för kalaset och pappas presenter hade lämnats på ett bord. Givaren backade undan för att säkra att avståndet var smittsäkert. Pappa fick problem att öppna några av paketen eftersom han bar handskar. Det tog en stund men gick tillslut. En efter en öppnades och tackades för. Sedan kom han till min rekond i Haninge. Gåvan från biltvätten i Haninge som han brukade åka till och alltid var nöjd med. Han öppnade paketet och fick så stora ögon att jag tror att vissa oroade sig för att han fick hjärtstillestånd.


Mamma gick fram bakom honom och kikade över axeln. ”Vad är det för något, älskling?” frågade hon. Han svarade att Ros-Marie, som han av någon outgrundlig anledning kallar sin bil, ska få sin första rekond i Haninge. Applåder uppstod i den kallade trädgården, och de kom framförallt från gubbarna. Pappas båda bröder bekräftade att det var Haninges bästa biltvätt. ”Jag tog en rekond på samma ställe i Haninge för ett år sedan, det blev HUR bra som helst” sades det.


Pappa gav mig den längsta kramen han någonsin gett mig.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1667568 2021-03-18T19:50:57Z 2021-03-18T19:50:58Z Glömt hundfoder i en vecka

Förra sommaren fick jag praktisera på en gård. En sån där gård som har allt, ni vet. Det finns ett stall och det anordnas ridlektioner. Det finns en stor del där grisar föds upp. Massor av får, massor av getter, ett nästan orimligt stort antal ankor och gäss, och hundar. Hundar var man än vänder sig. Detta gör förstås att det går åt en hel del hundfoder. Det är just hundfoder som detta inlägg kommer att handla om.


Jag ska gå igenom processen lite snabbt. Varje dag hade jag min runda som innebar att jag skulle utfodra alla djur och se till att de hade det bra. Ett oerhört passande jobb för en djurvän som jag. Jag älskade det. Det enda som var en aning problematiskt var att minnet sviktade ibland. Jag vill tro att det hade att göra med att jag kastades in i hetluften direkt. Det fanns liksom ingen längre tid att vänja sig vid jobbet. Detta gjorde att jag tenderade att glömma hundfoder. Inte en gång, inte två gånger och inte heller tre, fyra eller fem. Det tog mig en hel vecka – 7 dagar – innan jag kom ihåg att ta med hundfoder i bilen på min runda.


Jag förstod inte varför det skulle vara så förbannat svårt. Allt annat koms ju ihåg. Allt annat arbete utfördes efter konstens alla regler. I alla fall om man fick tro min oerhört snälla chef, bonden Lars. Hundfoder var inte min grej att komma ihåg helt enkelt.


Varje dag under min första vecka på gården fick jag därför ta bilen tillbaka till huset och hämta hundfoder. Det är en liten bit. Saken är bara den att vägen till huset och hundfodret är den finaste på hela området. Jag skulle säga att det är bland de finaste i hela den här delen av Sverige. Så varje dag, när dagen började förbereda sig för kväll, fick jag åka denna väg. Det var oerhört vackert. Faktum är att det var så himla fint att jag nästan tror att jag glömde hundfoder med flit. Om ni skulle se den här vägen skulle ni förstå.


Sommaren var slut oerhört hastigt. Veckorna susade förbi. Jag började komma ihåg hundfoder men tog ändå en extra sväng med bilen för att titta på dagens sista ögonblick. När jag lämnade lovade jag Lars att återkomma nästa sommar. Mycket har hänt sedan sist, men jag skulle gärna komma tillbaka till Sörmland en gång till.


Så får det bli. Eller vad tycker ni?


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1647238 2021-01-30T19:28:18Z 2021-01-30T19:35:28Z Fasadrenovering i Stockholm – Gång på gång

Min arbetskarriär ser inte ut som de flesta andras. Jag är säker på att många människor säger sådär. De flesta vill säkert peka på att det är något speciellt med deras sätt att leva livet. Att de sett saker och gjort saker som andra inte har eller har tänkt på. Så är det säkert ofta, men inte i mitt fall. Jag ska ägna detta inlägg åt att göra något jag inte gör särskilt ofta i den här bloggen. Jag kommer nu att berätta om mitt faktiska arbete.

När jag tog studenten började jag arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Knasigt, eller hur? Det är många som inte ens tror mig när jag säger det. Vissa säger att jag är den person i hela Stockholm som passar minst med att arbeta inom fasadrenovering. Till er som håller med om detta kan jag bara varna: Det blir värre. Jag började alltså jobba med fasadrenovering i Stockholm tre dagar efter att jag stod full på ett studentflak. Sedan höll det i sig ungefär till nyåret 2005. Då sa jag upp mig eftersom jag hade fått jobb i samma ICA-affär som min bästa kompis. Två år av Ica som växlades med att bo hemma, spara pengar och sedan resa följde. När vi var trötta på det var det dags att gå vidare. Eller som i mitt fall: Gå bakåt. Jag gick tillbaka och började arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Varför? För att jag tyckte att det var betydligt roligare än något annat jag kände att jag kunde få jobb inom.

Den här gången blev sessionen inom fasadrenovering i Stockholm längre. I närmare två år harvade jag på. Som tur var så var de flesta av mina gamla kollegor kvar. Jag älskade att arbeta med dem så dessa två år var en fröjd. Efter ytterligare ett par solsnurr med fasadrenovering tröttnade jag och jag kände att det var dags att ta tjuren vid hornen. Jag skulle nu äntligen få tummen ur och börja plugga i en medelstor svensk stad. Något som i stort sett alla jag kände hade gjort. Sagt och gjort. Jag sa upp mig från fasadrenoveringen i Stockholm ännu en gång. Jag började plugga fastighetsekonomi i Karlstad och festade bort alla pengar jag tjänat in under första året. Så vad gjorde jag för att tjäna ihop pengar för nästa läsår? Jo, jag hoppade såklart på arbetet med fasadrenovering i Stockholm under sommaren. En utmärkt lösning som sedan följde varje sommar.

Smart va?


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1648684 2021-01-15T16:54:00Z 2021-02-02T16:21:13Z Mattor i Stockholm: Del 1

Har ni någonsin varit med om att köra in i en mental vägg när det kommer till jobb? Att det känns som om ni har kört fast och inte kan komma loss? Som att arbetet är ett hål ni inte kan ta er upp ur hur mycket ni än försöker? Och har ni någonsin använt tre olika metaforer för att förklara vad ni menar? Jag ber om ursäkt för alla stilfigurer ni tvingas utstå här emellanåt. Men frågan kvarstår. Anledningen till att jag vill veta vad ni känner är att jag själv genomgått detta. Det var inte kul. Inte kul alls, faktiskt.


Jag bestämde mig en dag för att sluta på mitt jobb. Efter 3 veckor av något så när sömnlöshet fick det vara nog. Jag gick in och ansökte om att säga upp mig. Redan dagen efter började jag söka jobb och 2 månader senare har jag nu ett nytt jobb. Jag arbetar med mattor i Stockholm. Det bör förvåna en hel del av er. Ni vet att jag inte bott i Stockholm tidigare och ni har förmodligen aldrig hört mig tala om mattor. Detta är, icke desto mindre, min nya verklighet. Under 2 veckors tid har jag nu arbetat med mattor i Stockholm på ett av stans mest kunniga företag.


Mina kunskaper om både mattor och Stockholm har varit ringa. Jag tror att jag har besökt huvudstaden vid ungefär 5-6 tillfällen tidigare. Eftersom jag inte har känt någon här har det inte riktigt fallit sig naturligt. Nu ska jag alltså pryda Stockholm med mattor. Det kan svänga snabbt ibland. Mina familjemedlemmar var lika förvånade över min totalvändning som jag misstänker att många av er kommer bli. Jag klandrar er inte. Jag är själv förvånad.


Undrar ni hur jag trivs med att jobba med mattor i Stockholm? I så fall kan jag meddela att svaret är: Ja, jag trivs med det. Eftersom Stockholm är Sveriges överlägset största stad är också efterfrågan på mattor störst. Detta gör att jag får uppfattningen om att vårt företag är ”the center of attention” på något sätt. Jag förstår förstås att jag arbetar med något väldigt specifikt. Jag menar, alla som bor i Stockholm letar ju inte efter mattor dagligen direkt.


Jag trivs med mina arbetsuppgifter. Just nu håller jag på och lär mig hur man måttjusterar och vad som är viktigt att tänka på. Eftersom jag har arbetat med kunder tidigare är den biten inget problem. Mina kollegor i Stockholm är väldigt trevliga och kan mattor som rinnande vatten.


Jag får en bra känsla.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1638289 2021-01-10T19:21:42Z 2021-01-10T19:21:43Z Hur många målare finns det i Stockholm?

Frågan ställdes av en god vän på en middag häromdagen. Sällskapet runt bordet blev mycket förvånade över att den kom på tal. Det säger möjligen mer om sällskapet runt bordet än om frågan i sig. De som dinerade runt det fina marmorbordet på en av stans finaste restauranger var mestadels societetsfolk. Människor som aldrig någonsin arbetat som målare i Stockholm. Människor som, trots att de levt hela sina liv i Stockholm, aldrig har ägnat en tanke åt stadens målare.


Vem är då jag i sammanhanget? Jag skulle säga att jag är ett mellanting. En slags gyllene medelväg mellan havsutsikt och hyres-två. Mellan dubbla garage och en Ford Escort från 1998. Jag kommer ifrån trygga förhållanden, men långt ifrån den parfymdoftande verklighet som många i sällskapet växt upp i. Så, vad var egentligen antalet målare i Stockholm?


”Hur fan ska vi kunna veta det?” sa någon runt bordet efter 3,5 sekunders tystnad. Skratt följde och personen som ställde frågan om målare i Stockholm fick skämmas inför de andra i några sekunder till. Jag bröt skrattet genom att bekräfta frågan som just hade ställts. ”Ja, men tänk efter: Hur många målare har Stockholm? Det måste finnas mängder. Det måste finnas hundratals, kanske till och med tusentals, beroende på hur man räknar. Eller?”


Jag fick samma reaktion av sällskapet som min vän. Tydligen var vi de enda två som ville diskutera saken, utan att för den sakens skull nå framgång. Sorlet runt bordet fortsatte. Aktier, bilar, rikedomar, idoler – Det var några av temana jag kunde skönja ur oväsendet. Den ena talade högre än den andre. Min vän, han som tagit upp frågan om målare i Stockholm, lutade sig fram och viskade högt: ”Jag sa det mest för att testa om de hade möjlighet att prata om något annat än deras egna jävla liv”. Jag viskade lika högt tillbaka att jag förstod avsikten och han hade mitt fulla stöd.


Kvällen fortsatte. Frågan om antalet målare i Stockholm dök inte upp på tal igen. Supé, drinkar, dessert och en massa nytt löst folk som jag aldrig förr träffat och aldrig ville se igen dök upp.


Jag blir så trött.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1628910 2020-12-17T15:59:56Z 2020-12-17T15:59:56Z Hemstädning i Stockholm – En solskenshistoria

Nu är det snart ett år sedan som jag skaffade professionell hemstädning i Stockholm. Ett år som, på flera sätt, förändrat livet till det bättre. Jag ska berätta lite om vad som föranledde beslutet att till slut få tummen ur och skaffa städhjälp:


Jag är perfektionist som varken kan eller vill städa. Det är faktiskt en himla dålig kombination. Jag suger på att städa. Detta vet jag eftersom det tar oerhört mycket tid och ändå inte får det resultat som jag skulle vilja. Det faktum att jag, trots min förmodade OCD, har stökigt hemma drabbade mitt sociala liv. Jag kände att jag fick dåligt samvete om jag stack iväg en hel kväll eftersom jag borde vara hemma och försöka städa. Det var helt enkelt en ohållbar situation som tillslut ledde till hemstädning i Stockholm.


Nu har det som sagt gått ett år, och jag ska berätta vad jag uppskattar mest med hemstädning i min lägenhet i Stockholm.


  1. Städningen är perfekt


Jag förstår inte hur hon gör det men personen som städar hos mig är helt fantastiskt. Hon kan prata med mig om massor av olika ämnen samtidigt som hon får varenda kvadratcentimeter ren. Det är så nära magi man kan komma – städmagi. Min hemstädning i Stockholm får 10 av 10 stjärnor. Wow wow wow!


  1. Jag har överskott av tid


Detta har aldrig hänt under mitt vuxna liv. Jag känner plötsligt att jag får en massa tid över för annat jag vill göra. Detta började direkt när jag först anlitade städföretaget i Stockholm för hemstädning på regelbunden basis. Nu kan jag laga mat, umgås med vänner, gå ut på promenader, träna, springa, hoppa, dansa – Ja, allt möjligt. Detta känns kanske som självklarheter för många av er som läser detta. För mig var det en väldigt stor och positiv omställning.


  1. Bra pris


Visste ni att man kunde nyttja RUT-avdraget för hemstädning i Stockholm och hela Sverige? Jag hade ingen aning om detta, men fick veta det redan när jag kontaktade städfirman. Det är extremt förmånligt eftersom en stor del av arbetskostnaden dras av. Priset för min hemstädning i centrala Stockholm är därför nästan löjligt lågt.


  1. Anpassningsbara tjänster – Tumme upp!


Den första fråga jag fick när jag kontaktade städbolaget i Stockholm för hemstädning var: ”Hur ofta behöver du städhjälp?”. Som kund av dessa tjänster har jag total frihet att styra mina intervall själv. Om jag märker att det behövs städning mer sällan under perioder kan jag anpassa detta. Om det tvärtom krävs mer kan jag be om ett mer frekvent intervall.


Är det någon av er som har hemstädning i Stockholm? Vad är er generella känsla om den här typen av regelbundna städtjänster? Skriv gärna era åsikter i kommentarsfältet!


Kram!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1625828 2020-12-08T18:48:30Z 2020-12-08T18:48:30Z Tjejen som renoverar innergårdar i Stockholm

Livet tar ibland hastiga och oväntade svängar. Jag är varken den första eller den sista att göra denna iakttagelse. Jag tänkte däremot unna mig att berätta om när detta blev väldigt tydligt för mig. En av de mest slumpartade och sedermera avgörande ögonblicken i mitt liv inträffade för snart 5 år sedan. Såhär gick det till:


Jag var singel och hade varit det under nästan tre års tid. Jag var van, kan inte säga att jag letade särskilt aktivt. Jag gick på några dejter men var sällan särskilt intresserad. Sedan en dag träffade jag en tjej över en kaffe. Det var inget speciellt. Helt ok trevligt, men knappast mer än så. Hon frågade om jag ville ses igen och på grund av inställda planer sa jag ja. Under vårt andra möte kom den berömda ”klicken” som folk talar om. Hon var en toppentjej, så var det bara. Dessutom arbetade hon med att renovera innergård i Stockholm, vilket jag tyckte var väldigt spännande av någon anledning. 


Mycket av vårt andra möte gick åt att prata om just detta. Jag frågade om renovera innergård i Stockholm skilde sig mycket från andra renoveringsarbeten. Hon beskrev länge och gärna vad hon gillade med att renovera innergårdar i Stockholm, och vad hon gillade mindre med det. När hon frågade vad jag hade för renoveringsvana svarade jag att jag hade bytt ut grafikkortet på en dator en gång. Det var första gången som jag fick se henne gapskratta, och långt ifrån sista.


Den här tjejen - som arbetade med att renovera Stockholms innergårdar – hon var den rätta, kände jag på en gång. Vi fortsatte att träffas. Redan vid tredje dejten fick jag reda på att renovera innergård i Stockholm var något som gick i släkten. Båda hennes bröder arbetade tydligen med samma sak, på samma firma. Jag frågade hur det gick att vara arbetskamrat med sina syskon. ”Mestadels bra” löd svaret men jag tvekade på om det verkligen var hela sanningen.


Tiden rullade på och jag och den intressanta tjejen som renoverar innergårdar i Stockholm sågs allt oftare. Oftare och mer intensivt, lärde känna varandra mer och mer för varje möte.


Förra veckan friade jag, och hon sa ja!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1616405 2020-11-13T18:44:14Z 2020-11-13T18:44:14Z Nästa steg med Invisalign Stockholm

Nu var det längesen sen sist. Jag har inte känt att jag har haft ork att hålla samma intervall i mina inlägg som jag hade för ett tag sedan. Sådant kommer och går och jag har känt att jag har haft fullt upp med annat. Men nu är jag, som ni märker, här igen! Jag tänkte plocka upp bollen där jag slutade sist. Då skrev jag ett ganska långt inlägg om hur jag skulle testa någonting som kallades för invisalign på en klinik i Stockholm. För er som inte läste detta inlägg och som är för lata att gå tillbaka i historiken kommer här en kort recap:


Invisalign Stockholm är helt enkelt en tandställning som inte syns. En genomskinlig anordning placeras över tänderna. Den syftar till att korrigera tänderna på samma sätt som en mer traditionell räls-lösning. Jag måste säga att jag blev förvånad när jag fick höra att invisalign i Stockholm ens existerar. Jag minns att jag sa till min vän ”Hur fan kan jag ha missat det här?” varpå jag sedan bad henne upprepa det krångliga ordet invisalign och berätta vilken klinik i Stockholm hon hade sökt sig till. När jag skrivit ner detta tog jag nästa steg. Jag bokade tid.


Nu har jag använt min invisalign under dagarna i Stockholm under en tid och jag måste säga att jag är otroligt imponerad. Trots att skenan knappt syns så gör den underverk. Sakta men säkert börjar mina något skeva tänder bli mindre skeva. Sakta skapas ett leende som jag, för en gångs skull i mitt liv, kan vara nöjd med. Det är säkerligen en självklarhet för många, men långt ifrån alla har gott självförtroende när det kommer till smajlet.


Jag är ganska övertygad om att jag kommer få många reaktioner på att jag förespråkar detta. Det kommer att skrivas saker som att varje människa är fin på sitt sätt. Saker om att allting inte behöver vara helt perfekt jämt. Att man duger som man är utan invisalign i Stockholm, och så vidare, och så vidare. Jag vill vara tydlig med att jag delar samtliga av dessa åsikter. Vad som däremot inte går att komma ifrån är den press som samhället och det kollektiva sätter på oss som individer. Om mina tänder är skeva, om mitt hår inte är tillräckligt tjockt eller om jag har några extra kilo på magen – Ja, då kommer jag att påminnas om detta. Påminnas och möjligen må dåligt. Genom att du söker hjälp hos klinik för invisalign i Stockholm kan du eventuellt minska risken för att må dåligt över dina tänder. Det kan aldrig vara en dum idé att, i så fall, prova!


Vad tycker ni om den här typen av ”ingrepp”? Jag är väldigt nyfiken på att höra era tankar om invisalign i Stockholm.


Skriv era tankar i kommentarsfältet!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1610619 2020-10-31T19:25:32Z 2020-10-31T19:25:32Z Fasadrenovering och bokstäver

Jag får ofta höra från mina kollegor att jag är på helt fel plats. Förmodligen hade jag blivit ledsen om jag inte visste att de sa det med en rejäl skopa kärlek. Jag arbetar med fasadrenovering och trivs väldigt bra med det. Mina kollegor är toppen, arbetsmiljön är oftast väldigt trevlig och det är bra betalt. Men jag har väl egentligen drömmar om att bli kreatör på något vis. Kreativitet är min främsta tillgång. Jag tänkte nu kort skriva om mitt arbete inom fasadrenovering med hjälp av att använda varje bokstav i ordet. Detta gör jag av tre anledningar: 1) För att jag vill testa på något nytt. 2) För att jag gillar mitt jobb inom fasadrenovering. 3) För att det kommer att göra vissa av mina arbetskamrater irriterade.


F – Följ mig in i den kreativa myllan, kära vänner inom fasadrenovering. Vi kan kombinera kreativiteten med arbetet, helt klart


A – Anders är den bästa arbetskamraten jag har, framförallt när han har bakat bullar.


S – Sången som vi sjöng under vår förra personalfest var fantastisk. Detta vet jag trots att ingen förmodligen kommer ihåg vilken sång det var. Fasadrenovering och fest går inte ihop – eller gör det det?


A – Anders sjöng högst och bäst. Och han bakade bäst bullar!


D – Den som kommer först till arbetet, var fasadrenoveringen än är, är Lasse. Lasse har inget annat för sig än att jobba


R – Rena nöjet – Det är det att jobba mer er!


E – Enformigt blir det aldrig. Egendomligt blir det ofta.


N – Nej, jag kommer inte att sluta jobba med fasadrenovering. I alla fall inte förrän jag får skivkontrakt eller kommer in på konstskola.


O – Oh!


V – Vill ni veta vem som har arbetat med fasadrenovering under längst tid? Räkna rynkorna i ansiktet på de äldsta gubbarna.


E – Erkänn att den här grejen ändå var ganska rolig? Det måste man kunna medge även om man är en gammal gubbe som ägnat hela livet åt fasadrenovering – Eller hur?


R – Rolf, Lasse och Janne – Ni vet att jag bara skojar när jag kallar er för gamla gubbar. Ni är bäst!


I – Ingenting i hela världen kommer att få mig att sluta. Varken sluta med fasadrenovering eller sluta skriva det här löjliga inlägget. Ni får helt enkelt stå ut med att läsa en stund till.


N – Nu börjar till och med jag bli trött på att skriva det här. Dessutom är klockan snart 8.30 och jag måste cykla iväg till dagens fasadrenovering.


G – ”Ge upp” tänker ni nu. Och det är just vad jag tänker göra. Först den till dagens fasadrenovering är en mes!


Klara, färdiga, gå!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1609124 2020-10-27T16:09:04Z 2020-10-27T16:09:04Z Emil – Konsultmäklare Stockholm

Nu har det dröjt ett tag sedan ni hörde från mig senast. Detta var inte planerat, utan det blev bara så. Ni behöver inte oroa er för att det har hänt någon olycka (igen), det har bara varit livet som kommit emellan. Först fick jag matförgiftning, otrevligt nog. Sedan var jag tvungen att åka ut till lantstället och fixa taket som hade gått sönder. Efter det bestämde sig min fru för att vi ville sluta med internet under ett par veckor. Ja, ni förstår – Mycket har kommit emellan, men nu är jag tillbaka!


Senast ni hörde från mig fick ni höra om min frus systers son som arbetar som konsultmäklare i Stockholm. Jag talade om hur jag, efter allt som hänt, bestämt mig för att alltid sträva efter att lära mig nya saker. I detta fallet handlade det alltså om att lära sig om hur det är att jobba som konsultmäklare i Stockholm. Emil, som han heter, var väldigt glad över att få berätta om jobbet för mig. Faktum är att det lät som ett väldigt spännande jobb som jag, om jag inte vore 300 år gammal, kunde tänka mig att jobba med.


Nåväl, några av er har visat intresse för temat konsultmäklare i Stockholm. Jag kan förstås väldigt lite om själva yrket men kan återge det som Emil sa till mig när vi sågs på släktträffen. Som jag förstår så kretsade Emils trivsel av jobbet i Stockholm som konsultmäklare runt tre komponenter. Dessa var som följer:


1) Kollegor


Alla som har arbetat känner förstås till denna beståndsdel av arbetandet. Det är knappast unikt för konsultmäklare i Stockholm att vilja ha bra kollegor och således en gemytlig arbetssituation. Tydligen är teamet som Emil arbetar med en viktig bidragande orsak till att han trivs så bra på arbetet.


2) Lönen


Ja, tydligen tjänar konsultmäklare i Stockholm bra med pengar. I alla fall om man heter Emil Johansson och arbetar för ett konsultföretag som bjuder på goda villkor för sina anställda. Kul för Emil och resten av gänget på hans firma.


3) Läget


Emil och hans team av konsultmäklare sitter på en av de mest centralt belägna lokalerna i Stockholm. Det kunde man väl gett sig fan på. Inte nog med att det verkar vara ett stimulerande jobb som betalar bra. Självklart ska de också ha optimala lokaler.


Är jag avundsjuk? Nja, jag är ju pensionär.


Hej hej!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1601697 2020-10-07T17:04:27Z 2020-10-07T17:04:27Z Mitt jobb: Catering i Uppsala

Jag har alltid varit väldigt förtjust i mat. Under vissa perioder i livet har detta gjort sig påmint även på min byxstorlek. Jag brukar vanligtvis försöka balansera upp mitt stora matintresse med regelbunden motion. Under vissa perioder har den dagliga träningen dock blivit lidande av för mycket arbete. Då kan man säga att mitt intresse för mat helt enkelt har satt sig rakt på byxstorleken.


Nu för tiden sköter jag träningen samtidigt som mitt intresse för mat har tagit sig till nästa nivå. Idag arbetar jag nämligen med catering i Uppsala, ett jobb som jag stormtrivs inom. Faktum är att jag har svårt att förstå varför jag inte har valt att arbeta med detta förut. Varför har ingen sagt något om hur kul catering i Uppsala är tidigare?!


Så, vad är det då som gör mitt arbete så bra? Och vad är det som gör att catering i just Uppsala är så märkvärdigt?


På den senare frågan har jag ett enkelt svar: Studenter. Uppsala kryllar av studenter och studenter och studentfiranden kräver catering i olika former. Sedan jag började arbeta med catering i Uppsala för snart tre år sedan har jag nog levererat mat till säkert 60 events. Föreningar, nationer och allt vad det heter – Alla vill ha catering i Uppsala från de bästa, och vi är helt enkelt bäst.


Studenter tenderar att vara ordentligt uppfinningsrika när det gäller önskemålen på mat. Den ena vill sticka ut mer än den andra, och därför är beställningarna av väldigt varierande karaktär. Ett sätt att, som verksam inom catering i Uppsala, se på detta är förstås att tycka att det är lite krångligt. Så ser inte vi på det hela. Vi ser studenternas önskemål på diverse menyer som värdefulla utmaningar för oss som levererar catering i Uppsala. Vi tvingas helt enkelt ständigt lära oss nya rätter och sätta samman nya menyer. Många av dem överlever faktiskt till vårt ordinarie utbud.


En annan aspekt av mitt arbete inom catering i Uppsala som jag älskar är mina kollegor. Jobbet hade förstås inte varit i närheten av lika roligt om inte de hade funnits och förgyllt min vardag. Kanske är jag bara lyckligt lottad, eller så råkar de som sysslar med vår bransch vara gladare än de flesta andra. Vem vet?


Jag vet i alla fall att jag stormtrivs med att arbeta inom catering i Uppsala. Det är en bransch som jag känner att jag kommer att vara verksam inom under många år framöver.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1596875 2020-09-23T10:17:41Z 2020-09-23T10:17:41Z Minnen av en målare i Stockholm

Jag gick nyligen i pension efter 45 år som målare i Stockholm. Det känns som en otroligt lång tid för att syssla med ett och samma yrke. Men när jag kan se tillbaka genom backspegeln så ångrar jag absolut ingenting. Faktum är att det känns mer sorgligt än något annat. Att vara målare i Stockholm är trots allt en stor del av min identitet. För första gången i mitt liv har jag börjat ställa filosofiska frågor till mig själv om min egen existens. Vem är jag egentligen? Var hör jag hemma och varåt vill jag med resterande del av mitt liv? För att på riktigt göra upp med min nuvarande situation så tror jag att det är helt grundläggande att jag gör upp med mitt förflutna. Jag kommer inte längre att arbeta som målare i Stockholm. Ju förr jag accepterar detta faktum desto bättre.


Anledningen till att jag nu sitter och knåpar ihop denna text är att säga farväl till det gamla och välkomna det nya. Eftersom jag inte har någon aning om hur man på bästa sätt gör detta får jag skjuta från höften en smula.  Jag tänker nu skriva om mina bästa minnen som målare i Stockholm.


  1. 9-rummaren

Som målare i Stockholm får man ofta beställningar på arbeten i lägenheter. Jag minns en gång när jag och min vapendragare Edwin tog på oss ett projekt i Vasastan. En lägenhet med (håll i hatten nu) 9 rum. 9 rum plus kök! Det var det överlägset största jobb jag någonsin fått som målare i Stockholm. Det tog veckor, och det var alla möjliga hantverkare på plats. Det var ett glatt gäng, och flera av dem har jag fortfarande kontakt med


  1. Torpet

Detta är nog ett av de finaste minnen jag har av jobbet som målare i Stockholm. I början av 90-talet fick jag uppdraget att måla om huset för en äldre man en bit utanför stan. Mannen hade ett par månader tidigare förlorat hustrun som han hade varit gift med sedan 50 år. De hade alltid bott där ute och nu när hon var borta ville han förändra sin tillvaro så mycket som han kunde. Det var sorgligt och fint på samma gång. 


  1. Hundkojan

Mitt första minne som målare i Stockholm, långt innan det blev mitt yrke. När mamma och pappa var borta ville jag överraska dem genom att måla om vår bordercollies hundkoja. Jag var väl runt 12 år gammal. Problemet var bara att hunden gav sig in i kojan innan färgen hade hunnit torka. Så innan vi fick tag i någon som kunde klippa henne så hade vi en till stora delar ljusblå hund. Ingen succé, men jag är övertygad om att det ändå tände en gnista för att bli målare i Stockholm!



Tack och hej!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1589413 2020-09-01T10:13:43Z 2021-01-12T15:19:32Z Varför alla borde välja min tandläkare i Södertälje

Den här bloggen börjar komma upp i en hel del läsare. Det känns väldigt kul och jag önskar att jag kunde tacka varenda en av er personligen. Jag önskar att jag kunde ringa upp er och avsätta 10–15 minuter vardera för att förklara hur mycket jag uppskattar er uppskattning. Detta är förstås tid jag inte har, så ni får ta detta tack som ett bevis på min uppskattning helt enkelt. Deal with it. 


Som jag har förstått det så är det många av er som bor i samma stad som mig. Detta har blivit tydligt då jag, varje gång jag skriver om någon som sker i hemstaden, får mängder av meddelanden. För ett par veckor sedan skrev jag exempelvis om mitt besök hos tandläkaren i Södertälje. Min inkorg fullständigt bombades av meddelanden. Meddelanden från människor med tandvärk. Meddelanden från människor med oro för att få tandvärk. Meddelanden från människor som funderar över vilken tandläkare i Södertälje de ska välja. Och såklart meddelanden från människor som inte har något bättre för sig än att skriva meddelanden till mig. Förstå mig rätt nu – Jag älskar era meddelanden. Keep going!


Hur som helst. Eftersom inlägget fick ett sånt jävla genomslag så tänkte jag att jag skulle förklara mer i detalj. Min tandläkare i Södertälje är grymt duktig. Jag uppskattar hans jobb varje gång jag är där och jag rekommenderar alla att gå dit. Här kommer mina främsta argument för att just du borde välja samma tandläkare i Södertälje som jag.


  1. Han är prisvärd


Tro mig, jag har gått hos många olika tandläkare i Södertälje och i andra städer. Den gemensamma nämnaren för många har varit deras sätt att sätta överpriser. Många är experter på detta, men inte min tandläkare i Södertälje. Hatten av för det!


  1. Han är skicklig


Ja, det sitter mängder av diplom och utmärkelser på väggarna. Om man inte litar på sådant kan man egentligen bara googla. Han har varit verksam som tandläkare i Södertälje i massor av år och hjälpt mängder av människor i olika åldrar.


  1. Han är genuin


Detta uppskattar jag nästan mest. Han kommer ihåg namnet på de flesta patienter. Han bryr sig om att man ska ta hand om sina tänder, trots att han ju faktiskt tjänar pengar på att man inte gör det. Varje gång jag är på besök hos min tandläkare i Södertälje kommer han med en massa värdefulla tips. Det tas tacksamt emot.


Ställ era frågor så försöker jag besvara dem så gott jag kan!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1584818 2020-08-19T07:53:12Z 2020-08-19T07:53:12Z Vintermörker, vårglädje och markiser i Stockholm

För ett par år sedan hade jag en romans (säger man ens så längre?) med en amerikansk tjej. Hon ville flytta från staterna under ett år för att pröva livet i en europeisk huvudstad. Det slutade med att hon hamnade i Sveriges, och det är jag tacksam för. Hon flyttade, precis som jag gjorde, hit i slutet av sommaren. Vi sågs via en dejting-app och tillbringade mycket tid med varandra redan från början. Hon blev omedelbart förälskad i stan. Hon älskade allt med den, och det sa hon ofta och gärna. Hon sa ”Jag älskar barerna, restaurangerna, människorna. Jag älskar till och med markiserna i Stockholm”. Hennes väldigt osvenska entusiasm var uppiggande för en ursvensk som jag. Hon var kär i markiserna i Stockholm, mer amerikansk-romantiskt blir det väl inte?


Nåväl. Det dröjde inte länge förrän höstmörkret hälsade på. I början var hon bara glad åt det. Hon sa att det skulle bli mysigt med en mörk och kall skandinavisk vinter. Men det fick hon snart äta upp ordentligt. Markiserna i Stockholm rullades in för säsongen. Mörkret tog över och de få timmarna av sol som kom täcktes ofta av ett stort molntäcke. Sarah blev nedstämd och kunde inte riktigt förstå varför. Hon hade en teori om att det hade att göra med att hon inte fick se de fina markiserna i Stockholm längre. Det var mestadels på skämt men det kändes som att det fanns ett mått av allvar där bakom.


Månaderna gick och mörkret och kylan blev allt mer påtagliga. Hennes humör gick ner, stubinen blev kortare och hon kunde inte förstå vad som hände. ”It’s those markiser that used to be everywhere in Stockholm. Now they’re gone!” skrattade hon på svengelska trots att hon var deppig. Jag lovade henne att det snart skulle vända och att hon genast skulle må bättre. Inga D-vitaminer på burk i världen kunde hjälpa henne nu.


Det blev första mars och snön smälte bort. Jag tror för all del inte att det var därför men just när Stockholms första markiser trädde fram vände det. Hon blev glad igen. Sken upp som en sol. Ville ut på stan. Ut och se alla människor, pröva alla restauranger, titta på alla markiser i Stockholm. Ja, hon blev full av liv och det smittade av sig.


Är det värt att bo i Sverige och bli nedstämd över vintern när man vet hur kroppen reagerar på vår? En filosofisk fråga som det varken finns något rätt eller fel på. 


Vad tycker ni?


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1574119 2020-07-16T16:38:48Z 2020-07-16T16:38:49Z Dagens uppfinning: Värmepump

Kära läsare.


Nu är det dags för mitt första inlägg på över tre månader. På grund av olika privata angelägenheter har jag varit tvungen att ta en paus. Men pausen är nu över, och jag är glad att vara tillbaka!


Förra gången ni hörde från mig så gav jag mig i kast att beskriva tekniken bakom dammsugaren, och hur den förändrat samhället i grunden. Den här gången ska jag ge mig på ett annat paradigmskifte inom industri och samhälle. Nämligen då värmepumparna tog sin in på marknaden. Nu kör vi.


Värmepumpar


Det finns lagrad solenergi lite överallt – I luften, vattnet, berggrunden och i marken. Med värmepumpar kan man utvinna värmen ur källan. Vissa pumpar kramar ur värmen som finns i luften runt om oss. Andra värmepumpar utvinner värme på 100–200 meters djup.


Även om olika värmepumpar fungerar på olika sätt så är principen densamma i alla lösningar. Värmen tas från ett ställe, komprimeras och leds till ett annat. Utvinningen av bergvärme är ett bra exempel för att illustrera hur processen går till. Man placerar en dubbelvikt slang ner i det borrade hålet. Genom slangen strömmar en vätska som är expert på en specifik sak: Att samla värme. När vätskan dragit åt sig värmen i djupet stiger den mot ytan igen. Raka vägen upp i värmepumpen där nästa del av värmeutvinnar-processen pågår. Värmen förångas, komprimeras och går tillslut ut i fastighetens elementsystem och du slipper frysa. Smart va?


Historia


Värmepumpar har blivit otroligt vanliga i folks hem under de senaste decennierna. Men faktum är att tekniken har varit påtänkt betydligt längre än så. Det handlar alltså om att ta värme från en yta och flytta till en annan. Det kan användas både för att kyla ner (som med ett kylskåp) och värma upp (som med en värmepump till hemmet). Första gången som tekniken användes för att kyla ner ska ha varit redan 1834. Det skulle sedan dröja över 110 år innan Sverige fick se sin första riktiga värmepump. 


När oljepriset steg under 1970-talet ökade människors intresse för att hitta alternativa värmetekniker. Samtidigt växte miljörörelsen och medvetenheten kring klimatfrågor, vilket pushade forskningen ytterligare. Kommande årtionden ökade förekomsten av värmepumpar i Sverige exponentiellt. I mitten av 2010-talet hade 400 000 värmepumpar installerats i svenska fastigheter. Om takten fortsätter öka på samma sätt som den gjort hittills når vi säkerligen en halv miljon inom inte alltför lång tid.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1567062 2020-06-30T13:47:29Z 2020-06-30T13:47:29Z Fönsterputsning på Stora fixar-dagen

I helgen ställdes jag för en uppgift som jag inte har utfört sedan jag var 10 år gammal. I vårt hushåll har vi tydliga ansvarsområden, jag och min fru. Jag sköter matlagning, jag dukar av bordet efter middag och jag sköter tvätten. Hon sköter allt vad gäller städning. Både undanplockande av barnens leksaker, smutskläder, damm, kladd och allt annat skräp vi har liggandes. I hennes uppdrag finns också fönsterputsning, och det är vad detta inlägg kommer handla om.


I lördags var tanken att vi skulle köra Stora fixar-dagen hemma. Något vi gör en gång i månaden. Jag skulle fixa matlådor för kommande 2 veckor och hon skulle städa hela huset, inklusive fönsterputsning. Jag vaknade av att min fru gav ifrån sig ett jämrande ljud. Hon hade 39 graders feber, och fönsterputsningen och resten av städningen skulle passas över till mig. Så, jag lämnade bort barnen till farmor och gjorde mig redo för en lång dag av fixande.


Jag avslutade med just fönsterputsningen, vilket som sagt var 22 år sedan jag gjorde sist. Det slog mig vilken otrolig skillnad det var den här gången. Jag ska nu försöka redogöra för varför.


När jag var liten innebar fönsterputsning:


  1. Gemenskap

Jag minns att jag och mina två äldre kusiner alltid fick sköta fönsterputsningen i vår gemensamma stuga. Det var ett himla roligt projekt för ett gäng ungar att ansvara för. Man kände sig vuxnare än man i själva verket var. Man fick beröm från föräldrarna. De sa alltid att de ”inte hade kunnat göra det bättre själv!” och att de riskerar att gå in i glasrutorna nu när de knappt märks.


Fönsterputsning som 32-åring innebar ingen som helst gemenskap. Faktum är att jag bara kände mig ensam och uttråkad. Dessutom frös jag när jag skötte fönsterputsningen eftersom det var iskallt ute. Ingen succé!


  1. Belöning

Som barn fick vi alltid någon form av belöning för arbetet med fönsterputsningen. Vissa gånger var det pengar, och det kändes förstås väldigt vuxet. Att få betalt för arbete, precis som om det var på riktigt. Och det var det ju, i någon mening! Andra gånger handlade det om godis, och det är ju inte heller fy skam för en 10-åring.


Belöningen uteblev helt och hållet när jag utförde fönsterputsning i lördags. Jag fick då och då i uppdrag att hämta vatten och värktabletter åt min fru som låg i sovrummet och huttrade.


Jaja, nu är det i alla fall gjort. Det känns bra att få återgå till mina vanliga Stora fixar-dagen-sysslor nästa månad.


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1565569 2020-06-27T12:02:25Z 2021-06-23T12:39:32Z Värmepump i Stockholm – För pengar, planet och smidighet

Det händer grejer på energimarknaden i Sveriges huvudstad. Inte nog med att allt fler hus väljer att installera solceller på taken. Kurvan för människor som skaffar värmepumpar i Stockholm pekar fortsatt uppåt. Det är en mycket bra utveckling, om ni frågar mig. Den här typen av uppvärmningsmetoder har inte bara visat sig vara extremt kostnadseffektivt. Värmepumpar i Stockholm har dessutom en mycket positiv effekt på miljön. Och detta är kanske viktigast av allt. I en tid då klimathotet är mer påtagligt än någonsin. Då isar smälter och människor tvingas fly från torka. Då är alla åtgärder för reducerat miljöpåverkan ett steg i rätt riktning, tycker jag!


Men jag har inte alltid varit positivt inställd till dessa nya sätt att värma upp huset. Det tog många konservativa år innan min bättre hälft lyckades övertala mig till att vi skulle införskaffa värmepump till huset i Stockholm. Jag vet egentligen inte varför jag lät det dröja så länge, såhär i efterhand. Kanske tyckte jag att det var mysigt att få elda i panna med pappa när jag var liten. Men det är en svag ursäkt för att inte skaffa värmepump i Stockholm när den är så mycket bättre på alla sätt.


Nu har vi haft värmepump i både vår kåk i Stockholm och i vårt sommarställe utanför stan i drygt 5 år. Jag ser nu följande fördelar


  1. Det sparar oss mängder av pengar varje år. Huset är relativt dåligt tätat och dessutom väldigt stort. Det har kostat oss mycket pengar genom åren, och vissa gånger har vi till och med funderat på om vi har råd att bo kvar. Genom att installera värmepump i Stockholm har vi nu dragit ner årskostnaden rejält.

  2. Det är det överlägset mest miljövänliga sättet att värme upp huset på. Jag vägrar låta planeten haverera till mina barnbarns förtret. Allt jag kan göra för att minska min och min familjs klimatpåverkan gör jag. Värmepump i Stockholm är en sådan åtgärd!


  1. Det är så otroligt smidigt. Jag minns hur det var när jag var liten. Vi var tvungna att hugga ved ständigt och jämt. Trots att vi bodde litet kändes det som att halva huset bestod av ved. Ved, ved och ved – Överallt. Med vår värmepump i Stockholm finns inget sådant. Vi sitter i soffan, njuter av värmen och behöver inte göra ett jota.



Funderar du på att följa vårt exempel? Skriv till mig så ska jag tipsa om den bästa leverantören av värmepumpar i Stockholm!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1564123 2020-06-24T13:17:45Z 2020-06-24T13:17:45Z Nästa projekt: Fönsterbyte i Stockholm

Vi flyttade in i vår villa för snart 10 år sedan. Redan från första början var det uppenbart att kåken skulle behöva rustas upp förr eller senare. Pannan fungerade dåligt, och den bytte vi ut redan efter ett år. Då installerade vi bergvärme, vilket såklart kostade en hel del. Det gamla paret som bodde i huset innan använde förmodligen aldrig sin altan. Det var nämligen förenat med livsfara att ens stiga ut på den. Ny altan lades till på checklistan, och byggdes. Utöver detta målade vi om, dränerade runt huset och renoverade kök och badrum. Under alla år av fix och trix visste jag att vi förr eller senare skulle behöva anlita någon som sysslade med fönsterbyte i Stockholm


Och nu är stunden här. I en svag stund föreslog jag till min fru att vi själva skulle göra jobbet. Svaret löd ”Vi köpte väl inte Stockholms finaste hus för att utföra fönsterbyte på det själva? Vad vet en IT-konsult och en geografi-lärare om fönsterbyten i Stockholm? Det skulle bli pannkaka av alltihop”. Argumentet fungerade på mig, och hon hade förstås rätt som vanligt. Hur skulle vi kunna göra ett sådant jobb? Hur mycket skulle vi riskera om vi utförde fönsterbyte i Stockholm själva? Det var uteslutet, trots att jag kunde höra plånboken gråta.


Vi tog till Google som hjälp. Sökte efter de bästa fönsterbytarna i Stockholm och kontaktade ett av företagen som låg högst upp. Till skillnad från många andra av de projekt vi utfört på huset det senaste decenniet gick allting väldigt smidigt. Efter att vi hade fyllt i kontaktformuläret och förklarat läget lite kort skulle vi bli uppringda. Det dröjde 40 minuter innan en kille från firman ringde. Efter ett samtal som pågick i 3 minuter bestämde vi tid för ett kostnadsfritt hembesök. Han frågade när det passade, jag svarade ”så snart som möjligt”, och redan på förmiddagen nästa dag knackade det på dörren. Mannen som kom på besök inspekterade nuvarande fönster och frågade om förutsättningarna i huset. Han förklarade att man behöver en del information innan man utför fönsterbyte i Stockholm. Hur tätt huset är, hur hög bullernivån är och vilken typ av fönster som passar bäst rent estetiskt.


Det dröjde ungefär 3 timmar efter besöket innan vi fick återkoppling via mail. I mailet fanns en offert där allt om vad fönsterbytet i Stockholm skulle innebära och kosta framgick. Faktum är att det skulle bli betydligt billigare än vad jag först kunde tro. Jag hörde min plånbok sucka lättande över det förhållandevis låga priset på fönsterbytet i Stockholm.


Nu är fönstren på plats, och vi är supernöjda!



]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1550510 2020-05-27T14:01:50Z 2020-05-27T14:01:50Z Minnespalats och naprapat i Södertälje

Är det någon av er läsare som har testat på det där med minnespalats någon gång? Jag var nämligen på en kurs på Södertörns Högskola nyligen, och då fick jag lära mig om det. Väldigt speciellt sätt att använda hjärnan på. Det kändes nästan som att man skulle använda en del av hjärnan som man aldrig någonsin använt förr. Superhäftigt.


För er som inte har koll på vad det handlar om så avslöjar namnet en hel del. Man ska försöka minnas någonting som kan vara svårt att minnas genom att skapa en plats i huvudet. Det behöver förstås inte vara ett palats utan kan handla om vad som helst. För min del lade jag på minnet vägen ner till min naprapat i Södertälje. Allt som händer längs vägen ges en särskild del av historien eller talet eller vad man nu försöker minnas. På väg till min naprapat i Södertälje börjar jag förstås med att gå ner genom trapphuset. Om mitt imaginära tal börjar med att jag pratar om jultomten så kan jag då tänka mig ett trapphus fullt av tomtar. När jag sedan, med raska steg mot naprapaten i Södertälje, kommer ner till vägen måste jag korsa gatan vid övergångsstället. Den här delen av talet kanske handlar om ormar. Då föreställer jag mig att sträcken i gatan har formen av ormar som jag måste hoppa över för att inte bli biten.


Vidare mot naprapaten i Södertälje går jag förbi ett väldigt stort och förmodligen gammalt träd. Här kommer jag att tala om min farfar. Då har det någorlunda passande trädet min farfars ansikte. Visst låter det lite vulgärt? Det är meningen! För att vi ska kunna komma ihåg så måste det vara något som sticker ut. Det räcker kanske inte med att min farfar, i mitt huvud, står vid trädet för att jag ska minnas det. Men att han ÄR trädet – ja, då är det annorlunda. Naprapaten i Södertälje kommer närmare och några till steg fortgår längs vägen. Pizzerian strax innan naprapaten i Södertälje har förvandlats till en amerikansk diner, eftersom jag då ska tala om min resa i USA. Ja, ni förstår såklart.


Kanske undrar ni vad det är för tal som handlar om jultomten, ormar, min farfar och min resa i USA. Jag avslöjar kanske svaret nästa vecka! Nu ska jag cykla iväg till min naprapat i Södertälje. Inte i huvudet, utan på riktigt.


Hej så länge!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1535386 2020-04-25T12:51:38Z 2020-04-25T12:51:39Z Bergvärme Stockholm, baby

Jag gick precis på en promenad i bostadsområdet på andra sidan vattnet från där jag bor. Det är ett härligt litet stråk som jag ofta tar när jag känner för att röra på mig en smula. Jag skulle just runda hörnet borta vid Coop när jag fick syn på en liten skylt som satt på gräsmattan i en av trädgårdarna. Jag hade inga glasögon med mig så jag tog mig så pass nära att jag kunde urskilja bokstäverna. ”Bergvärme i Stockholm – Snart i detta hus” sa den röda lilla skylten.


  • ”Hejhej!” sa någon plötsligt inifrån tomten.


Förmodligen såg det besynnerligt ut att en gammal tant stod lutad över busken och kisade med ögonen. Jag svarade att jag bara var nyfiken på skylten. Mannen kom fram och hälsade och berättade om projektet. ”Ja vi har värmt lantstället med sånt där i flera år, men det är först nu vi har fått Bergvärme även i Stockholm. Det är bra grejer! Och det verkar som att hela grannskapet ska få det. Titta bara” sa han och nickade mot huset tvärs över gatan. Jag såg en likadan liten röd skylt även på den trädgården. Och även om jag inte såg bokstäverna så förstod jag såklart att den också berättade om bergvärme i Stockholm.


  • ”Var bor du själv någonstans?” frågade mannen


Jag berättade att jag och min man bodde på andra sidan vattnet och att vi minsann fortfarande fick värma huset med el. Mannen tittade undrande på mig ett ögonblick och sa sedan ”Undrar om inte jag har hört att även den delen av Stockholm ska få bergvärme. Vem sjutton var det som sa det tro”. Jag förklarade att det var osannolikt eftersom min man sitter som ordförande i bostadsområdesföreningen, som för övrigt är stadens äldsta. Jag tror att ordförande för Stockholms äldsta områdesförening skulle veta om det planerades bergvärme.


Jag tog min vanliga runda och var strax tillbaka hemma. Men något var annorlunda. Det satt nämligen en liten röd skylt på gräsmattan. Jag behövde inte gå och hämta glasögonen för att se vad det stod. När jag närmade mig trappan kom min man ut med armarna sträckta i skyn och utbrast högt: ”Bergvärme Stockholm, baby! Äntligen!”


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1533138 2020-04-19T14:21:54Z 2020-04-19T14:21:54Z Sömnbrist och stopp i avloppet

Om jag skulle säga att det finns någonting som karaktäriserar mitt liv så är det följande: Allting dåligt som sker mig inträffar alltid vid exakt fel tillfälle. Jag har exempelvis fått punktering två gånger i livet. Båda gångerna var jag mitt ute i ingenstans utan fälgkors och med flera mil till närmaste verkstad. När jag bröt foten under en fotbollsmatch spelade vi självklart så långt ifrån samhället man kunde komma. Jag tvingades åka med bruten fot i pappas gamla Saab på grusvägar i skogen. Det gjorde ont. Nyligen inträffade en liknande sak som ligger helt i linje med min personlighet. Jag fick nämligen stopp i avloppet hemma. Och inte nog med att jag fick stopp i avloppet. Jag fick det dessutom under en tid på dygnet då ingen vettig människa arbetar. Kl 1 på natten!


Jag kunde inte sova på grund av snurrande jobbtankar. Efter att ha insett att det nog skulle bli en närmast sömnlös natt för mig gick jag upp och sysselsatte mig. Jag började diska, så rastlös var jag. Stoppet i avloppet kom ungefär 4 minuter efter att jag hade börjat projektet. Precis som alltid när man får stopp i avloppet. Jag kavlade upp ärmen och körde ner handen för att få bort vad som nu kunde ha hamnat i slasken. Inget hände, stoppet i avloppet var kvar. Jag avlägsnade locket och började pilla med fingrarna nere i slasken. Det var tomt, men ändå stopp i avloppet. Märkligt. Jag tog fram sugproppen och började arbeta febrilt. Inget hände, stoppet var kvar. Paniken började komma.


”Varför fick du panik? Det är väl bara att strunta i att diska till dagen efter?” tänker ni. Men då känner ni inte till nästa problematik. Inte nog med att det hade blivit stopp i avloppet. Kranen hade dessutom gått sönder, vilket gjorde att det ständigt rann lite vatten ur den. Om en stund skulle vattnet vara uppe vid kanten, och fortsätta ner på golvet, ut i resten av huset. Stoppet i avloppet var tvunget att ordnas omedelbart.


Jag tog till Google, denna trygga gamla vän. ”Stopp i avloppet, hjälp” sökte jag på. Det gav mig bara husmorstips som jag redan kände till. ”Stopp i avloppet jour” blev nästa sökning och resultatet lugnade mig. Det visade sig finnas ett företag som utförde tjänster när som helst på dygnet då människor fått stopp i avloppet.


45 minuter senare var en ung kvinna på plats som fixade stoppet i avloppet åt mig. Vilken hjälte! Så, nu vet ni vad man kan göra när man får stopp i avloppet på obekväma tider.


Tack och hej!


]]>
tag:woz.posthaven.com,2013:Post/1528709 2020-04-08T16:35:46Z 2020-04-08T16:35:47Z Tätskikt – Fuktens värsta fiende

Om det finns någonting som jag lärt mig av mina snart 30 år inom svensk byggindustri så är det följande: Sverige är ett regnigt land. Ja, jag vet vad ni tänker. ”Tänk på sommaren 2018, den var inte särskilt regnig”. Nej, men den sommaren utgjorde också undantaget som bekräftar regeln. Det regnar i regel väldigt mycket i Sverige, och ju mer det regnar desto svårare är det att förvara sig mot byggens allra värsta fiende: Fukten.


Jag är av den bestämda uppfattningen att man i stort sett aldrig kan använda för mycket tätskikt på byggen i det här landet. Funderar du på om du har tätat tillräckligt? Täta då lite till för säkerhets skull. Tätskikt är en absolut nödvändighet i alla våtutrymmen, och badrum måste tätas särskilt ordentligt för att inte olyckan ska vara framme. Olycka orsakad av fukt och vattenskador kan vara oerhört kostsamt och förödande. Har man ett hus är det också viktigt att ha tätskikt runt alla husets väggar så att inte fukten från marken tränger in i husgrunden. Tro mig, dränering är bland det tråkigaste byggarbeten som man kan utföra. Genom bra tätning kan du undvika det så länge som det bara går.


Många tror att det bara är byggnader och badrum som behöver tätas. Men faktum är att de utgör en relativt liten del av den totala marknaden för tätskikt i Sverige. Tänk efter – Vad utsätts för mest trygg från regn, snö och is varje år? Vilka ytor kan aldrig få ett skydd över mot vattnet? Jag talar förstås om våra vägar, broar och torg, som alltid utsätts för nederbörd så fort det faller ifrån himlen. Den hårda påfrestningen gör att man måste arbeta ordentligt med tätskikt då man lägger väg. Membranisolering är ett kostsamt men väldigt effektivt sätt att motverka fukt i vägar.


Andra ytor som måste tätas är innergårdar och tack, vilka också tvingas utsättas för regn och rusk året om. Med dålig tätning riskerar taket att läcka in, eller marken på innergården förstöras till följd av fuktskador.


Om du är på jakt efter ett företag som är erfarna och kunniga inom den här typen av arbeten. Tänk på att ta del av flera olika offerter innan du väljer leverantör. Priserna kan variera väldigt, men likaså kvaliteten på arbetet. Använd Google och se till att säkerställa att företaget du väljer att arbeta med har goda recensioner från tidigare kunder.



Jag återkommer med tips om gjutasfalt inom kort!

Hej så länge!


]]>