Vem var det som hade talat från övervåningen? Varför hade inte personen gett sig tillkänna på ett tydligare sätt? Situationen började bli väldigt obehaglig. De 4 vännerna var alltså i ett främmande hus, någonstans i utkanten av Stockholms län, för att städa ur ett dödsbo. Väl inne i huset, som stod olåst, svarar ingen när de ropar. Däremot hör de något från den mörka övervåningen. Problemet var att ingen av dem vågade gå upp.

”Aldrig i livet” sa Jens som stod längst fram. ”Fan heller, jag sätter mig i bilen. Detta är det värsta dödsbo jag varit på. Herregud alltså”. Inte för att de andra inte höll med. Under alla år som firman funnits – som de tömt och städat dödsbo – tog detta priset. Det var som någon skräckfilm. Det var faktiskt precis som en skräckfilm.

Jens ångrade sig och valde att stanna i huset. De gick närmare varandra men beslutade slutligen att börja gå uppför trappan. Kunde man göra så när man var i ett dödsbo? De kom fram till att de nog kunde det. De hade ju trots allt blivit anlitade för att tömma just de dödsbo som de befann sig i. Det kunde väl inte vara fel att gå in om ingen svarade dem? Men faktum kvarstod: Vems var egentligen den där rösten som hörts från övervåningen? Och framförallt: Varför svarade inte rösten på tilltal?

Bengt gav ifrån sig ett ”äsch” och började klampa uppför trappan på dödsboet. Han klampade som för att skrämma bort potentiella gastar. ”Ja, hallå ja!” ropade han igen utan att mötas av något svar. De andra gick tätt efter med uppspärrade ögon. Om de bara inte hade hört någons röst så hade det inte varit ett lika skrämmande dödsbo. Men detta hade de gjort. De hade utan tvekan mötts av en röst strax efter att de ropat efter gensvar. Denna röst talade inte till dem. Den talade till någon eller något annat.

Trappan snurrade sig och tycktes aldrig ta slut. De tittade uppåt för att se om de skulle få någon glimt. Kanske ett ljus som bröt mörkret i dödsboet. Någonting som vittnade om att de inte var själva där. Men ingenting hände. Dödsboet var mörkt och lika tyst som på en kyrkogård.

Sedan hördes rösten en gång till. Problemet var att den denna gång hördes bakom dem. Rösten kom nerifrån hallen, den plats på vilket de nyss, bara 25 sekunder tidigare, stått.