Nästa steg med Invisalign Stockholm

Nu var det längesen sen sist. Jag har inte känt att jag har haft ork att hålla samma intervall i mina inlägg som jag hade för ett tag sedan. Sådant kommer och går och jag har känt att jag har haft fullt upp med annat. Men nu är jag, som ni märker, här igen! Jag tänkte plocka upp bollen där jag slutade sist. Då skrev jag ett ganska långt inlägg om hur jag skulle testa någonting som kallades för invisalign på en klinik i Stockholm. För er som inte läste detta inlägg och som är för lata att gå tillbaka i historiken kommer här en kort recap:


Invisalign Stockholm är helt enkelt en tandställning som inte syns. En genomskinlig anordning placeras över tänderna. Den syftar till att korrigera tänderna på samma sätt som en mer traditionell räls-lösning. Jag måste säga att jag blev förvånad när jag fick höra att invisalign i Stockholm ens existerar. Jag minns att jag sa till min vän ”Hur fan kan jag ha missat det här?” varpå jag sedan bad henne upprepa det krångliga ordet invisalign och berätta vilken klinik i Stockholm hon hade sökt sig till. När jag skrivit ner detta tog jag nästa steg. Jag bokade tid.


Nu har jag använt min invisalign under dagarna i Stockholm under en tid och jag måste säga att jag är otroligt imponerad. Trots att skenan knappt syns så gör den underverk. Sakta men säkert börjar mina något skeva tänder bli mindre skeva. Sakta skapas ett leende som jag, för en gångs skull i mitt liv, kan vara nöjd med. Det är säkerligen en självklarhet för många, men långt ifrån alla har gott självförtroende när det kommer till smajlet.


Jag är ganska övertygad om att jag kommer få många reaktioner på att jag förespråkar detta. Det kommer att skrivas saker som att varje människa är fin på sitt sätt. Saker om att allting inte behöver vara helt perfekt jämt. Att man duger som man är utan invisalign i Stockholm, och så vidare, och så vidare. Jag vill vara tydlig med att jag delar samtliga av dessa åsikter. Vad som däremot inte går att komma ifrån är den press som samhället och det kollektiva sätter på oss som individer. Om mina tänder är skeva, om mitt hår inte är tillräckligt tjockt eller om jag har några extra kilo på magen – Ja, då kommer jag att påminnas om detta. Påminnas och möjligen må dåligt. Genom att du söker hjälp hos klinik för invisalign i Stockholm kan du eventuellt minska risken för att må dåligt över dina tänder. Det kan aldrig vara en dum idé att, i så fall, prova!


Vad tycker ni om den här typen av ”ingrepp”? Jag är väldigt nyfiken på att höra era tankar om invisalign i Stockholm.


Skriv era tankar i kommentarsfältet!


Fasadrenovering och bokstäver

Jag får ofta höra från mina kollegor att jag är på helt fel plats. Förmodligen hade jag blivit ledsen om jag inte visste att de sa det med en rejäl skopa kärlek. Jag arbetar med fasadrenovering och trivs väldigt bra med det. Mina kollegor är toppen, arbetsmiljön är oftast väldigt trevlig och det är bra betalt. Men jag har väl egentligen drömmar om att bli kreatör på något vis. Kreativitet är min främsta tillgång. Jag tänkte nu kort skriva om mitt arbete inom fasadrenovering med hjälp av att använda varje bokstav i ordet. Detta gör jag av tre anledningar: 1) För att jag vill testa på något nytt. 2) För att jag gillar mitt jobb inom fasadrenovering. 3) För att det kommer att göra vissa av mina arbetskamrater irriterade.


F – Följ mig in i den kreativa myllan, kära vänner inom fasadrenovering. Vi kan kombinera kreativiteten med arbetet, helt klart


A – Anders är den bästa arbetskamraten jag har, framförallt när han har bakat bullar.


S – Sången som vi sjöng under vår förra personalfest var fantastisk. Detta vet jag trots att ingen förmodligen kommer ihåg vilken sång det var. Fasadrenovering och fest går inte ihop – eller gör det det?


A – Anders sjöng högst och bäst. Och han bakade bäst bullar!


D – Den som kommer först till arbetet, var fasadrenoveringen än är, är Lasse. Lasse har inget annat för sig än att jobba


R – Rena nöjet – Det är det att jobba mer er!


E – Enformigt blir det aldrig. Egendomligt blir det ofta.


N – Nej, jag kommer inte att sluta jobba med fasadrenovering. I alla fall inte förrän jag får skivkontrakt eller kommer in på konstskola.


O – Oh!


V – Vill ni veta vem som har arbetat med fasadrenovering under längst tid? Räkna rynkorna i ansiktet på de äldsta gubbarna.


E – Erkänn att den här grejen ändå var ganska rolig? Det måste man kunna medge även om man är en gammal gubbe som ägnat hela livet åt fasadrenovering – Eller hur?


R – Rolf, Lasse och Janne – Ni vet att jag bara skojar när jag kallar er för gamla gubbar. Ni är bäst!


I – Ingenting i hela världen kommer att få mig att sluta. Varken sluta med fasadrenovering eller sluta skriva det här löjliga inlägget. Ni får helt enkelt stå ut med att läsa en stund till.


N – Nu börjar till och med jag bli trött på att skriva det här. Dessutom är klockan snart 8.30 och jag måste cykla iväg till dagens fasadrenovering.


G – ”Ge upp” tänker ni nu. Och det är just vad jag tänker göra. Först den till dagens fasadrenovering är en mes!


Klara, färdiga, gå!


Emil – Konsultmäklare Stockholm

Nu har det dröjt ett tag sedan ni hörde från mig senast. Detta var inte planerat, utan det blev bara så. Ni behöver inte oroa er för att det har hänt någon olycka (igen), det har bara varit livet som kommit emellan. Först fick jag matförgiftning, otrevligt nog. Sedan var jag tvungen att åka ut till lantstället och fixa taket som hade gått sönder. Efter det bestämde sig min fru för att vi ville sluta med internet under ett par veckor. Ja, ni förstår – Mycket har kommit emellan, men nu är jag tillbaka!


Senast ni hörde från mig fick ni höra om min frus systers son som arbetar som konsultmäklare i Stockholm. Jag talade om hur jag, efter allt som hänt, bestämt mig för att alltid sträva efter att lära mig nya saker. I detta fallet handlade det alltså om att lära sig om hur det är att jobba som konsultmäklare i Stockholm. Emil, som han heter, var väldigt glad över att få berätta om jobbet för mig. Faktum är att det lät som ett väldigt spännande jobb som jag, om jag inte vore 300 år gammal, kunde tänka mig att jobba med.


Nåväl, några av er har visat intresse för temat konsultmäklare i Stockholm. Jag kan förstås väldigt lite om själva yrket men kan återge det som Emil sa till mig när vi sågs på släktträffen. Som jag förstår så kretsade Emils trivsel av jobbet i Stockholm som konsultmäklare runt tre komponenter. Dessa var som följer:


1) Kollegor


Alla som har arbetat känner förstås till denna beståndsdel av arbetandet. Det är knappast unikt för konsultmäklare i Stockholm att vilja ha bra kollegor och således en gemytlig arbetssituation. Tydligen är teamet som Emil arbetar med en viktig bidragande orsak till att han trivs så bra på arbetet.


2) Lönen


Ja, tydligen tjänar konsultmäklare i Stockholm bra med pengar. I alla fall om man heter Emil Johansson och arbetar för ett konsultföretag som bjuder på goda villkor för sina anställda. Kul för Emil och resten av gänget på hans firma.


3) Läget


Emil och hans team av konsultmäklare sitter på en av de mest centralt belägna lokalerna i Stockholm. Det kunde man väl gett sig fan på. Inte nog med att det verkar vara ett stimulerande jobb som betalar bra. Självklart ska de också ha optimala lokaler.


Är jag avundsjuk? Nja, jag är ju pensionär.


Hej hej!


Mitt jobb: Catering i Uppsala

Jag har alltid varit väldigt förtjust i mat. Under vissa perioder i livet har detta gjort sig påmint även på min byxstorlek. Jag brukar vanligtvis försöka balansera upp mitt stora matintresse med regelbunden motion. Under vissa perioder har den dagliga träningen dock blivit lidande av för mycket arbete. Då kan man säga att mitt intresse för mat helt enkelt har satt sig rakt på byxstorleken.


Nu för tiden sköter jag träningen samtidigt som mitt intresse för mat har tagit sig till nästa nivå. Idag arbetar jag nämligen med catering i Uppsala, ett jobb som jag stormtrivs inom. Faktum är att jag har svårt att förstå varför jag inte har valt att arbeta med detta förut. Varför har ingen sagt något om hur kul catering i Uppsala är tidigare?!


Så, vad är det då som gör mitt arbete så bra? Och vad är det som gör att catering i just Uppsala är så märkvärdigt?


På den senare frågan har jag ett enkelt svar: Studenter. Uppsala kryllar av studenter och studenter och studentfiranden kräver catering i olika former. Sedan jag började arbeta med catering i Uppsala för snart tre år sedan har jag nog levererat mat till säkert 60 events. Föreningar, nationer och allt vad det heter – Alla vill ha catering i Uppsala från de bästa, och vi är helt enkelt bäst.


Studenter tenderar att vara ordentligt uppfinningsrika när det gäller önskemålen på mat. Den ena vill sticka ut mer än den andra, och därför är beställningarna av väldigt varierande karaktär. Ett sätt att, som verksam inom catering i Uppsala, se på detta är förstås att tycka att det är lite krångligt. Så ser inte vi på det hela. Vi ser studenternas önskemål på diverse menyer som värdefulla utmaningar för oss som levererar catering i Uppsala. Vi tvingas helt enkelt ständigt lära oss nya rätter och sätta samman nya menyer. Många av dem överlever faktiskt till vårt ordinarie utbud.


En annan aspekt av mitt arbete inom catering i Uppsala som jag älskar är mina kollegor. Jobbet hade förstås inte varit i närheten av lika roligt om inte de hade funnits och förgyllt min vardag. Kanske är jag bara lyckligt lottad, eller så råkar de som sysslar med vår bransch vara gladare än de flesta andra. Vem vet?


Jag vet i alla fall att jag stormtrivs med att arbeta inom catering i Uppsala. Det är en bransch som jag känner att jag kommer att vara verksam inom under många år framöver.


Minnen av en målare i Stockholm

Jag gick nyligen i pension efter 45 år som målare i Stockholm. Det känns som en otroligt lång tid för att syssla med ett och samma yrke. Men när jag kan se tillbaka genom backspegeln så ångrar jag absolut ingenting. Faktum är att det känns mer sorgligt än något annat. Att vara målare i Stockholm är trots allt en stor del av min identitet. För första gången i mitt liv har jag börjat ställa filosofiska frågor till mig själv om min egen existens. Vem är jag egentligen? Var hör jag hemma och varåt vill jag med resterande del av mitt liv? För att på riktigt göra upp med min nuvarande situation så tror jag att det är helt grundläggande att jag gör upp med mitt förflutna. Jag kommer inte längre att arbeta som målare i Stockholm. Ju förr jag accepterar detta faktum desto bättre.


Anledningen till att jag nu sitter och knåpar ihop denna text är att säga farväl till det gamla och välkomna det nya. Eftersom jag inte har någon aning om hur man på bästa sätt gör detta får jag skjuta från höften en smula.  Jag tänker nu skriva om mina bästa minnen som målare i Stockholm.


  1. 9-rummaren

Som målare i Stockholm får man ofta beställningar på arbeten i lägenheter. Jag minns en gång när jag och min vapendragare Edwin tog på oss ett projekt i Vasastan. En lägenhet med (håll i hatten nu) 9 rum. 9 rum plus kök! Det var det överlägset största jobb jag någonsin fått som målare i Stockholm. Det tog veckor, och det var alla möjliga hantverkare på plats. Det var ett glatt gäng, och flera av dem har jag fortfarande kontakt med


  1. Torpet

Detta är nog ett av de finaste minnen jag har av jobbet som målare i Stockholm. I början av 90-talet fick jag uppdraget att måla om huset för en äldre man en bit utanför stan. Mannen hade ett par månader tidigare förlorat hustrun som han hade varit gift med sedan 50 år. De hade alltid bott där ute och nu när hon var borta ville han förändra sin tillvaro så mycket som han kunde. Det var sorgligt och fint på samma gång. 


  1. Hundkojan

Mitt första minne som målare i Stockholm, långt innan det blev mitt yrke. När mamma och pappa var borta ville jag överraska dem genom att måla om vår bordercollies hundkoja. Jag var väl runt 12 år gammal. Problemet var bara att hunden gav sig in i kojan innan färgen hade hunnit torka. Så innan vi fick tag i någon som kunde klippa henne så hade vi en till stora delar ljusblå hund. Ingen succé, men jag är övertygad om att det ändå tände en gnista för att bli målare i Stockholm!



Tack och hej!