Om elmarknaden

Vi satt på vår klassiska tisdagsmiddag förra veckan. Det är jag och tre personer som jag gick i skolan med. Detta har vi gjort sedan 7 år tillbaka, om jag har räknat rätt. Det var nämligen då vi avslutade vårt utbildning och även då vi bestämde oss. Vi skulle inte tappa kontakten. Det skulle bara inte ske. Det gjorde det inte heller.


Så, vi ses varje tisdag och pratar om ditten och om datten. Vi är alla i väldigt olika branscher nu så det kan ge upphov till många intressanta samtalsämnen. Det är vad denna text kommer att handla om nu. Framförallt kommer det handla om min kompis Magnus relation till elmarknaden. En marknad inom vilken ha nu jobbat sedan 6 år tillbaka i tiden.


Vi har nämligen som en grej att var och en av oss ska bidra med något nytt till bordet så mycket som möjligt. Vi vill umgås men vi vill också lära av varandra. Denna gången skulle vi få chansen att lära oss om elmarknaden. Hur ofta står man inför en sådan möjlighet egentligen? Jag har i alla fall inte gjort det särskilt många gånger. Nu skulle det i alla fall ske.


”OK. Så vad vill ni veta om elmarknaden? Och hur gör vi det här egentligen? Vill ni ha mer generell information om elmarknaden? Vill ni att jag berättar och ni sitter tysta eller vill ni ställa frågor?”. Vi förstod inte riktigt varför han formulerade sig så. Vi hade gjort detta hur många gånger som helst även om detta var första gången om elmarknaden. Kanske var han nervös just därför. Elmarknaden var trots allt hans territorium.


Magnus är en fantastisk människa, men särskilt vältalig är han inte. Det kan ingen människa anklaga honom för. Detsamma gällde nu när han skulle ge sig i kast med att beskriva elmarknaden.


”Hmm, ja OK. Visste ni att elmarknaden och elnätet hänger ihop? Ja, alltså elnätet – det fysiska nätet. Är ni med?” frågade han. Vi satt som 3 frågetecken runt bordet och tittade på honom innan någon började skratta. Sedan tappade vi det. Magnus skakade på huvudet men skrattade också litegrann. Han hörde väl hur det lät. Första anekdoten om elmarknaden lämnade mycket att önska. Ganska många följde, och de blev bättre och bättre som tur var. Vi lyckades som vanligt att få igång ett bra samtalsämne till slut.


Nu tror jag att jag skulle kunna svara på ganska många frågor om elmarknaden själv. Testa mig gärna!


En f.d. målare i Stockholm reflekterar

Jag tillåter mig att skriva om teman som ligger mig varmt om hjärtat. Detta är på inget sätt en överraskning för er som är frekventa läsare av bloggen. Däremot så är det någonting som jag vill upprepa för eventuellt nytillkomna läsare. De tjänster jag använder för att på olika sätt kartlägga min målgrupp vittnar nämligen om att det sker. Det är fortsatt en stor grupp nya läsare varje vecka, och det är hedersamt för mig. Tack för att ni ansluter.


Så, nu till dagens ämne. Jag kommer att beröra ett ämne som jag tog upp för några månader sedan men sedan lämnade. Det handlar om när jag arbetade som målare i Stockholm. Det blev ringar på vattnet, men tyvärr ganska blygsamma sådana. Jag kände att jag tog ett kliv åt sidan trots att jag ville skriva lite mer om det. Det är nu därför jag är tillbaka och skriver om tiden i Stockholm och som målare igen. För er som känner att ni inte är så intresserade av ämnet ber jag om er tålmodighet. Jag lovar att återkomma på fredag med ett nytt och mer vanligt inlägg.


Det är snart sju år sedan jag jobbade som målare i Stockholm. En tid som jag minns som ljus och trevlig. Den varade pass två år och det var en glad tid. Jag ler när jag tänker på den här epoken. Varför jag ler när jag tänker på mig själv som målare i Stockholm kan jag inte svara på utan att vara abstrakt. Jag har för dåligt minne. Det är nu därför jag skriver för att försöka kartlägga mina egna känslor om tiden i Stockholm som målare.


Jag minns att kollegorna hade en stor inverkan på mig. Det var det otroligt härliga och öppna team jag hamnade i som gjorde att jag fick trivas. Jag trivdes nämligen direkt. Jag minns att jag trivdes utmärkt redan första dagen som målare i Stockholm. Där skulle jag bli kvar, tänkte jag. Det blev jag ju också. Jag var målare i Stockholm under betydligt längre tid än vad jag trodde.


En annan sak som var alldeles utmärkt var själva företaget jag jobbade på. Jag är tveksam till att andra målerifirmor i staden håller så hög kvalitet. Det var bra lön, omväxlande arbetsuppgifter och projekt, schyssta villkor, generösa bonusar – Ja, det var allt man som målare i Stockholm sällan drömmer om helt enkelt.


Det var fenomenalt och jag lovar att återkomma om detta snarast, vare sig ni vill eller inte. Kram på er och ta hand om varandra!


Dating alldeles gratis

Det har varit lite av en följetång, mitt inträde i datingvärlden. Mitt återintåg skulle man för all del kunna kalla det. Jag menar, jag har ju faktiskt sysslat med gratis dating förut. Det var bara några år sedan. Nu känner jag dock att jag lyckats bli varm i kläderna igen.


Så, förra veckan avlade jag en rapport om den näst sista av de 6 datingsajterna som jag skulle recensera. Den här veckan ska jag, som utlovat, göra en sammansatt utvärdering av den sista. Jag kommer inte att nämna vilken sida för gratis dating det är. Detta meddelar jag gärna i kommentarsfältet till de som är nyfikna. Ok, nu kör vi. Här kommer de bästa komponenterna med den sista datingappen jag testat.


Människorna


Ni känner igen mönstret och måhända känns det en aning klyschigt. Jag har tyckt väldigt mycket om de personer som jag mött i denna den sista appen för gratis dating. Av någon anledning har det känts som att jag nått dem bättre än några andra. Det har funnits en genomgående öppenhet som jag uppskattat. Ett sätt att vara som bara känts bra. Väldigt bra faktiskt. Gratis dating kan vara väldigt roligt när man lyckas träffa trevliga människor. Detta är en av de tydligaste insikterna jag fått under mina veckor som testkanin. Mycket nöje.


Valmöjligheterna


Gudarna ska veta att jag har svårt att göra val i mitt liv, och det vet dem vid det här laget. Jag svänger fram och tillbaka kan inte riktigt landa i någonting. Det var detsamma när jag nu ägnat mig åt gratis dating. Detta innebar att jag, när jag var på en app med få valmöjligheter, blev lite uttråkad. Eller uttråkad kanske är fel ord. Jag blev rastlös. Jag tröttnade snabbt. Så var det inte med den sista av de 6 apparna. Där fanns nämligen olika verktyg, olika sätt, att träffa människor. Det kändes kul. Det passade mig verkligen bra. Höjd tumme uppåt för gratis dating och särskilt för den sista appen. Det var så den stack ut.


Kostnadsfriheten


Jag vet inte hur ni känner men är det inte skönt att slippa betala pengar någon gång då och då? Gratis dating är ju just det. Möjligeheten att inte behöva betala men ändå ha chansen att träffa någon. Det tycker jag om. Att man sedan, om känslan faller på, kan välja att betala – kan välja att gå från gratis till betald dating – är kanon, tycker jag. Mer valfrihet!


Det var det. Om sanningen ska fram så kommer jag nog att sakna det här segmentet. Det har varit roligt att skriva om gratis dating. Jag får helt enkelt komma på något nytt ämne att skriva om.


Sälja bil i Uppsala

Att sälja bil i Uppsala kan vara krångligt. Eller ja, sälja bil överhuvudtaget kanske, men jag har bara erfarenhet i Uppsala. Jag skrev om detta tema när ni hörde från mig sist. Jag trodde faktiskt inte att det skulle finnas något särskilt intresse för detta. Det skulle visa sig vara fel. Många verkar fundera på att sälja bil i Uppsala och letar efter tips. Det är oklart om detta intresse speglar något slags nationellt snitt. Jag väljer att tro att det är så. Fråga mig inte varför.


När jag skulle sälja bil i Uppsala började allting i smärre katastrof. Jag använder en säljsajt som jag trodde på. Det skulle visa sig vara ett misstag. Efter ett snack med en släkting som sålt bil i Uppsala många gånger rekommenderades en bilfirma. En firma som var specialiserad på just begagnat. Tydligen hade han bara positiva erfarenheter av detta företag.


Det skulle visa sig att det var fler personer i Uppsala som hade valt att sälja sin bil på företaget. Jag började nämligen googla och såg att uppskattningen delades av många. Det rådde inga som helst tvivel om att detta var ett av stadens mest uppskattade företag.


Jag tog rådet och sökte mig till denna bilfirma i Uppsala när jag skulle sälja min bil. Uppfattningen som både släkt, vänner och internetfrämlingar hade speglades av verkligheten. Jag blev mycket nöjd. Mycket nöjd redan vid första kontakten. Företaget gjorde en omfattande analys av bilen för att avgöra dess värde. Jag fick dessa uppgifter utskrivna och ett pris för vilket de ville köpa in bilen och sälja den vidare.


Det dröjde inte ens ett år innan det var dags att sälja bil i Uppsala igen. Utan att blinka valde jag att ta kontakt med samma bilfirma igen. Denna gång var det en helt annan bil än den första. Det som gjorde att de båda tillfällena liknade varandra var servicen. Jag blev mycket imponerad av den professionalism som präglade företaget. Bilen såldes, jag blev nöjd och så även (som jag förstår det) den nya ägaren.


Jag rekommenderade alla som letade efter sätt att sälja bil i Uppsala att söka upp företaget. Jag gör det även nu. Det har blivit allt mer uppenbart att antalet personer som säljer i staden har ökat. Det måste vara så, annars speglar inte min följarskara verkligheten – och det tror jag verkligen att den gör.


SÅ - Om ni står inför att sälja bil i Uppsala. Ta hjälp av samma företag som jag varit i kontakt med. Hör av er i kommentarsfältet så ger jag er namnet.


Konsultuppdrag och jag

Smaken är som baken. Detta uttryck passar in i många sammanhang och har sedan länge varit fristående matlagningskonsten. Den är som baken, smaken alltså, även när det kommer till andra saker. Jobb är ett bra exempel. Eftersom jag har varit i arbetsförmedlarbranschen under snart 20 års tid vet jag att detta stämmer. Under mitt senaste decennium i branschen har jag varit verksam inom konsultuppdrag. Jag har alltså förmedlat konsultuppdrag till människor, ska sägas. Idag tänkte jag berätta lite om det, och först lite bakgrund:


Jag fick nys om ett ledigt jobb på en konsultfirma jag länge sneglat på. En bekant till mig hade arbetat där, som konsultchef med diverse konsultuppdrag, under en tid. Hon talade väldigt gott om arbetsplatsen och för varje gång jag hörde om den blev jag mer sugen. Jag ville röra mig vidare. Jag ville in i konsultuppdragens värld, där jag aldrig varit förr. Det tog ett tag för mig att få tummen ur. Min dåvarande tjänst var bra och jag trivdes. När suget blev för stort klev jag ut i det okända och sökte. Jag fick jobbet och snart arbetade jag med konsultuppdrag sida vid sida med min vän.


Det var en kanonbra organisation och jag lärde mig genast massor. Vi arbetade i mängder av olika branscher och med människor på olika platser i livet. Det kunde vara unga människor som sökte sina första jobb. Det kunde även vara äldre personer som letade efter konsultuppdrag efter att ha blivit varslade. En uppgift som är svårare ju äldre man blir, ska tilläggas.


Det var en fin omväxling. Det fanns mycket att göra och ingen dag var egentligen den andre lik. När jag började jobba med konsultuppdrag visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om att vara en slags mellanhand. Det skulle visa sig att jag älskade det. Det passade mig jättebra att vara i mitten, där konsulter och kunder möttes, och skapa passande konsultuppdrag.


Jag började med att nämna att smaken skiljer sig när det gäller jobb. Detta gäller inte bara val av yrke eller den kompetens man kan bidra med. Det gäller även anställningsformen. När jag började jobba med konsultuppdrag tänkte jag att detta nog bara var en form för vissa. De allra flesta gillade nog traditionella anställningar bättre, tänkte jag. Det visade sig inte alls stämma. Personer med olika kompetenser och vitt skilda personligheter fastnade för konsultjobben.


Jag tänker skriva mer om detta nästa gång eftersom jag tycker att det är viktiga grejer. På återhörande snart igen!