Min arbetskarriär ser inte ut som de flesta andras. Jag är säker på att många människor säger sådär. De flesta vill säkert peka på att det är något speciellt med deras sätt att leva livet. Att de sett saker och gjort saker som andra inte har eller har tänkt på. Så är det säkert ofta, men inte i mitt fall. Jag ska ägna detta inlägg åt att göra något jag inte gör särskilt ofta i den här bloggen. Jag kommer nu att berätta om mitt faktiska arbete.

När jag tog studenten började jag arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Knasigt, eller hur? Det är många som inte ens tror mig när jag säger det. Vissa säger att jag är den person i hela Stockholm som passar minst med att arbeta inom fasadrenovering. Till er som håller med om detta kan jag bara varna: Det blir värre. Jag började alltså jobba med fasadrenovering i Stockholm tre dagar efter att jag stod full på ett studentflak. Sedan höll det i sig ungefär till nyåret 2005. Då sa jag upp mig eftersom jag hade fått jobb i samma ICA-affär som min bästa kompis. Två år av Ica som växlades med att bo hemma, spara pengar och sedan resa följde. När vi var trötta på det var det dags att gå vidare. Eller som i mitt fall: Gå bakåt. Jag gick tillbaka och började arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Varför? För att jag tyckte att det var betydligt roligare än något annat jag kände att jag kunde få jobb inom.

Den här gången blev sessionen inom fasadrenovering i Stockholm längre. I närmare två år harvade jag på. Som tur var så var de flesta av mina gamla kollegor kvar. Jag älskade att arbeta med dem så dessa två år var en fröjd. Efter ytterligare ett par solsnurr med fasadrenovering tröttnade jag och jag kände att det var dags att ta tjuren vid hornen. Jag skulle nu äntligen få tummen ur och börja plugga i en medelstor svensk stad. Något som i stort sett alla jag kände hade gjort. Sagt och gjort. Jag sa upp mig från fasadrenoveringen i Stockholm ännu en gång. Jag började plugga fastighetsekonomi i Karlstad och festade bort alla pengar jag tjänat in under första året. Så vad gjorde jag för att tjäna ihop pengar för nästa läsår? Jo, jag hoppade såklart på arbetet med fasadrenovering i Stockholm under sommaren. En utmärkt lösning som sedan följde varje sommar.

Smart va?

Har ni någonsin varit med om att köra in i en mental vägg när det kommer till jobb? Att det känns som om ni har kört fast och inte kan komma loss? Som att arbetet är ett hål ni inte kan ta er upp ur hur mycket ni än försöker? Och har ni någonsin använt tre olika metaforer för att förklara vad ni menar? Jag ber om ursäkt för alla stilfigurer ni tvingas utstå här emellanåt. Men frågan kvarstår. Anledningen till att jag vill veta vad ni känner är att jag själv genomgått detta. Det var inte kul. Inte kul alls, faktiskt.

Jag bestämde mig en dag för att sluta på mitt jobb. Efter 3 veckor av något så när sömnlöshet fick det vara nog. Jag gick in och ansökte om att säga upp mig. Redan dagen efter började jag söka jobb och 2 månader senare har jag nu ett nytt jobb. Jag arbetar med mattor i Stockholm. Det bör förvåna en hel del av er. Ni vet att jag inte bott i Stockholm tidigare och ni har förmodligen aldrig hört mig tala om mattor. Detta är, icke desto mindre, min nya verklighet. Under 2 veckors tid har jag nu arbetat med mattor i Stockholm på ett av stans mest kunniga företag.

Mina kunskaper om både mattor och Stockholm har varit ringa. Jag tror att jag har besökt huvudstaden vid ungefär 5-6 tillfällen tidigare. Eftersom jag inte har känt någon här har det inte riktigt fallit sig naturligt. Nu ska jag alltså pryda Stockholm med mattor. Det kan svänga snabbt ibland. Mina familjemedlemmar var lika förvånade över min totalvändning som jag misstänker att många av er kommer bli. Jag klandrar er inte. Jag är själv förvånad.

Undrar ni hur jag trivs med att jobba med mattor i Stockholm? I så fall kan jag meddela att svaret är: Ja, jag trivs med det. Eftersom Stockholm är Sveriges överlägset största stad är också efterfrågan på mattor störst. Detta gör att jag får uppfattningen om att vårt företag är ”the center of attention” på något sätt. Jag förstår förstås att jag arbetar med något väldigt specifikt. Jag menar, alla som bor i Stockholm letar ju inte efter mattor dagligen direkt.

Jag trivs med mina arbetsuppgifter. Just nu håller jag på och lär mig hur man måttjusterar och vad som är viktigt att tänka på. Eftersom jag har arbetat med kunder tidigare är den biten inget problem. Mina kollegor i Stockholm är väldigt trevliga och kan mattor som rinnande vatten.

Jag får en bra känsla.

Frågan ställdes av en god vän på en middag häromdagen. Sällskapet runt bordet blev mycket förvånade över att den kom på tal. Det säger möjligen mer om sällskapet runt bordet än om frågan i sig. De som dinerade runt det fina marmorbordet på en av stans finaste restauranger var mestadels societetsfolk. Människor som aldrig någonsin arbetat som målare i Stockholm. Människor som, trots att de levt hela sina liv i Stockholm, aldrig har ägnat en tanke åt stadens målare.

Vem är då jag i sammanhanget? Jag skulle säga att jag är ett mellanting. En slags gyllene medelväg mellan havsutsikt och hyres-två. Mellan dubbla garage och en Ford Escort från 1998. Jag kommer ifrån trygga förhållanden, men långt ifrån den parfymdoftande verklighet som många i sällskapet växt upp i. Så, vad var egentligen antalet målare i Stockholm?

”Hur fan ska vi kunna veta det?” sa någon runt bordet efter 3,5 sekunders tystnad. Skratt följde och personen som ställde frågan om målare i Stockholm fick skämmas inför de andra i några sekunder till. Jag bröt skrattet genom att bekräfta frågan som just hade ställts. ”Ja, men tänk efter: Hur många målare har Stockholm? Det måste finnas mängder. Det måste finnas hundratals, kanske till och med tusentals, beroende på hur man räknar. Eller?”

Jag fick samma reaktion av sällskapet som min vän. Tydligen var vi de enda två som ville diskutera saken, utan att för den sakens skull nå framgång. Sorlet runt bordet fortsatte. Aktier, bilar, rikedomar, idoler – Det var några av temana jag kunde skönja ur oväsendet. Den ena talade högre än den andre. Min vän, han som tagit upp frågan om målare i Stockholm, lutade sig fram och viskade högt: ”Jag sa det mest för att testa om de hade möjlighet att prata om något annat än deras egna jävla liv”. Jag viskade lika högt tillbaka att jag förstod avsikten och han hade mitt fulla stöd.

Kvällen fortsatte. Frågan om antalet målare i Stockholm dök inte upp på tal igen. Supé, drinkar, dessert och en massa nytt löst folk som jag aldrig förr träffat och aldrig ville se igen dök upp.

Jag blir så trött.

Nu är det snart ett år sedan som jag skaffade professionell hemstädning i Stockholm. Ett år som, på flera sätt, förändrat livet till det bättre. Jag ska berätta lite om vad som föranledde beslutet att till slut få tummen ur och skaffa städhjälp:

Jag är perfektionist som varken kan eller vill städa. Det är faktiskt en himla dålig kombination. Jag suger på att städa. Detta vet jag eftersom det tar oerhört mycket tid och ändå inte får det resultat som jag skulle vilja. Det faktum att jag, trots min förmodade OCD, har stökigt hemma drabbade mitt sociala liv. Jag kände att jag fick dåligt samvete om jag stack iväg en hel kväll eftersom jag borde vara hemma och försöka städa. Det var helt enkelt en ohållbar situation som tillslut ledde till hemstädning i Stockholm.

Nu har det som sagt gått ett år, och jag ska berätta vad jag uppskattar mest med hemstädning i min lägenhet i Stockholm.

1. Städningen är perfekt

Jag förstår inte hur hon gör det men personen som städar hos mig är helt fantastiskt. Hon kan prata med mig om massor av olika ämnen samtidigt som hon får varenda kvadratcentimeter ren. Det är så nära magi man kan komma – städmagi. Min hemstädning i Stockholm får 10 av 10 stjärnor. Wow wow wow!

1. Jag har överskott av tid

Detta har aldrig hänt under mitt vuxna liv. Jag känner plötsligt att jag får en massa tid över för annat jag vill göra. Detta började direkt när jag först anlitade städföretaget i Stockholm för hemstädning på regelbunden basis. Nu kan jag laga mat, umgås med vänner, gå ut på promenader, träna, springa, hoppa, dansa – Ja, allt möjligt. Detta känns kanske som självklarheter för många av er som läser detta. För mig var det en väldigt stor och positiv omställning.

1. Bra pris

Visste ni att man kunde nyttja RUT-avdraget för hemstädning i Stockholm och hela Sverige? Jag hade ingen aning om detta, men fick veta det redan när jag kontaktade städfirman. Det är extremt förmånligt eftersom en stor del av arbetskostnaden dras av. Priset för min hemstädning i centrala Stockholm är därför nästan löjligt lågt.

1. Anpassningsbara tjänster – Tumme upp!

Den första fråga jag fick när jag kontaktade städbolaget i Stockholm för hemstädning var: ”Hur ofta behöver du städhjälp?”. Som kund av dessa tjänster har jag total frihet att styra mina intervall själv. Om jag märker att det behövs städning mer sällan under perioder kan jag anpassa detta. Om det tvärtom krävs mer kan jag be om ett mer frekvent intervall.

Är det någon av er som har hemstädning i Stockholm? Vad är er generella känsla om den här typen av regelbundna städtjänster? Skriv gärna era åsikter i kommentarsfältet!

Kram!

Livet tar ibland hastiga och oväntade svängar. Jag är varken den första eller den sista att göra denna iakttagelse. Jag tänkte däremot unna mig att berätta om när detta blev väldigt tydligt för mig. En av de mest slumpartade och sedermera avgörande ögonblicken i mitt liv inträffade för snart 5 år sedan. Såhär gick det till:

Jag var singel och hade varit det under nästan tre års tid. Jag var van, kan inte säga att jag letade särskilt aktivt. Jag gick på några dejter men var sällan särskilt intresserad. Sedan en dag träffade jag en tjej över en kaffe. Det var inget speciellt. Helt ok trevligt, men knappast mer än så. Hon frågade om jag ville ses igen och på grund av inställda planer sa jag ja. Under vårt andra möte kom den berömda ”klicken” som folk talar om. Hon var en toppentjej, så var det bara. Dessutom arbetade hon med att renovera innergård i Stockholm, vilket jag tyckte var väldigt spännande av någon anledning. 

Mycket av vårt andra möte gick åt att prata om just detta. Jag frågade om renovera innergård i Stockholm skilde sig mycket från andra renoveringsarbeten. Hon beskrev länge och gärna vad hon gillade med att renovera innergårdar i Stockholm, och vad hon gillade mindre med det. När hon frågade vad jag hade för renoveringsvana svarade jag att jag hade bytt ut grafikkortet på en dator en gång. Det var första gången som jag fick se henne gapskratta, och långt ifrån sista.

Den här tjejen - som arbetade med att renovera Stockholms innergårdar – hon var den rätta, kände jag på en gång. Vi fortsatte att träffas. Redan vid tredje dejten fick jag reda på att renovera innergård i Stockholm var något som gick i släkten. Båda hennes bröder arbetade tydligen med samma sak, på samma firma. Jag frågade hur det gick att vara arbetskamrat med sina syskon. ”Mestadels bra” löd svaret men jag tvekade på om det verkligen var hela sanningen.

Tiden rullade på och jag och den intressanta tjejen som renoverar innergårdar i Stockholm sågs allt oftare. Oftare och mer intensivt, lärde känna varandra mer och mer för varje möte.

Förra veckan friade jag, och hon sa ja!