För ett par år sedan hade jag en romans (säger man ens så längre?) med en amerikansk tjej. Hon ville flytta från staterna under ett år för att pröva livet i en europeisk huvudstad. Det slutade med att hon hamnade i Sveriges, och det är jag tacksam för. Hon flyttade, precis som jag gjorde, hit i slutet av sommaren. Vi sågs via en dejting-app och tillbringade mycket tid med varandra redan från början. Hon blev omedelbart förälskad i stan. Hon älskade allt med den, och det sa hon ofta och gärna. Hon sa ”Jag älskar barerna, restaurangerna, människorna. Jag älskar till och med markiserna i Stockholm”. Hennes väldigt osvenska entusiasm var uppiggande för en ursvensk som jag. Hon var kär i markiserna i Stockholm, mer amerikansk-romantiskt blir det väl inte?

Nåväl. Det dröjde inte länge förrän höstmörkret hälsade på. I början var hon bara glad åt det. Hon sa att det skulle bli mysigt med en mörk och kall skandinavisk vinter. Men det fick hon snart äta upp ordentligt. Markiserna i Stockholm rullades in för säsongen. Mörkret tog över och de få timmarna av sol som kom täcktes ofta av ett stort molntäcke. Sarah blev nedstämd och kunde inte riktigt förstå varför. Hon hade en teori om att det hade att göra med att hon inte fick se de fina markiserna i Stockholm längre. Det var mestadels på skämt men det kändes som att det fanns ett mått av allvar där bakom.

Månaderna gick och mörkret och kylan blev allt mer påtagliga. Hennes humör gick ner, stubinen blev kortare och hon kunde inte förstå vad som hände. ”It’s those markiser that used to be everywhere in Stockholm. Now they’re gone!” skrattade hon på svengelska trots att hon var deppig. Jag lovade henne att det snart skulle vända och att hon genast skulle må bättre. Inga D-vitaminer på burk i världen kunde hjälpa henne nu.

Det blev första mars och snön smälte bort. Jag tror för all del inte att det var därför men just när Stockholms första markiser trädde fram vände det. Hon blev glad igen. Sken upp som en sol. Ville ut på stan. Ut och se alla människor, pröva alla restauranger, titta på alla markiser i Stockholm. Ja, hon blev full av liv och det smittade av sig.

Är det värt att bo i Sverige och bli nedstämd över vintern när man vet hur kroppen reagerar på vår? En filosofisk fråga som det varken finns något rätt eller fel på. 

Vad tycker ni?

Kära läsare.

Nu är det dags för mitt första inlägg på över tre månader. På grund av olika privata angelägenheter har jag varit tvungen att ta en paus. Men pausen är nu över, och jag är glad att vara tillbaka!

Förra gången ni hörde från mig så gav jag mig i kast att beskriva tekniken bakom dammsugaren, och hur den förändrat samhället i grunden. Den här gången ska jag ge mig på ett annat paradigmskifte inom industri och samhälle. Nämligen då värmepumparna tog sin in på marknaden. Nu kör vi.

Värmepumpar

Det finns lagrad solenergi lite överallt – I luften, vattnet, berggrunden och i marken. Med värmepumpar kan man utvinna värmen ur källan. Vissa pumpar kramar ur värmen som finns i luften runt om oss. Andra värmepumpar utvinner värme på 100–200 meters djup.

Även om olika värmepumpar fungerar på olika sätt så är principen densamma i alla lösningar. Värmen tas från ett ställe, komprimeras och leds till ett annat. Utvinningen av bergvärme är ett bra exempel för att illustrera hur processen går till. Man placerar en dubbelvikt slang ner i det borrade hålet. Genom slangen strömmar en vätska som är expert på en specifik sak: Att samla värme. När vätskan dragit åt sig värmen i djupet stiger den mot ytan igen. Raka vägen upp i värmepumpen där nästa del av värmeutvinnar-processen pågår. Värmen förångas, komprimeras och går tillslut ut i fastighetens elementsystem och du slipper frysa. Smart va?

Historia

Värmepumpar har blivit otroligt vanliga i folks hem under de senaste decennierna. Men faktum är att tekniken har varit påtänkt betydligt längre än så. Det handlar alltså om att ta värme från en yta och flytta till en annan. Det kan användas både för att kyla ner (som med ett kylskåp) och värma upp (som med en värmepump till hemmet). Första gången som tekniken användes för att kyla ner ska ha varit redan 1834. Det skulle sedan dröja över 110 år innan Sverige fick se sin första riktiga värmepump. 

När oljepriset steg under 1970-talet ökade människors intresse för att hitta alternativa värmetekniker. Samtidigt växte miljörörelsen och medvetenheten kring klimatfrågor, vilket pushade forskningen ytterligare. Kommande årtionden ökade förekomsten av värmepumpar i Sverige exponentiellt. I mitten av 2010-talet hade 400 000 värmepumpar installerats i svenska fastigheter. Om takten fortsätter öka på samma sätt som den gjort hittills når vi säkerligen en halv miljon inom inte alltför lång tid.

I helgen ställdes jag för en uppgift som jag inte har utfört sedan jag var 10 år gammal. I vårt hushåll har vi tydliga ansvarsområden, jag och min fru. Jag sköter matlagning, jag dukar av bordet efter middag och jag sköter tvätten. Hon sköter allt vad gäller städning. Både undanplockande av barnens leksaker, smutskläder, damm, kladd och allt annat skräp vi har liggandes. I hennes uppdrag finns också fönsterputsning, och det är vad detta inlägg kommer handla om.

I lördags var tanken att vi skulle köra Stora fixar-dagen hemma. Något vi gör en gång i månaden. Jag skulle fixa matlådor för kommande 2 veckor och hon skulle städa hela huset, inklusive fönsterputsning. Jag vaknade av att min fru gav ifrån sig ett jämrande ljud. Hon hade 39 graders feber, och fönsterputsningen och resten av städningen skulle passas över till mig. Så, jag lämnade bort barnen till farmor och gjorde mig redo för en lång dag av fixande.

Jag avslutade med just fönsterputsningen, vilket som sagt var 22 år sedan jag gjorde sist. Det slog mig vilken otrolig skillnad det var den här gången. Jag ska nu försöka redogöra för varför.

När jag var liten innebar fönsterputsning:

1. Gemenskap

Jag minns att jag och mina två äldre kusiner alltid fick sköta fönsterputsningen i vår gemensamma stuga. Det var ett himla roligt projekt för ett gäng ungar att ansvara för. Man kände sig vuxnare än man i själva verket var. Man fick beröm från föräldrarna. De sa alltid att de ”inte hade kunnat göra det bättre själv!” och att de riskerar att gå in i glasrutorna nu när de knappt märks.

Fönsterputsning som 32-åring innebar ingen som helst gemenskap. Faktum är att jag bara kände mig ensam och uttråkad. Dessutom frös jag när jag skötte fönsterputsningen eftersom det var iskallt ute. Ingen succé!

1. Belöning

Som barn fick vi alltid någon form av belöning för arbetet med fönsterputsningen. Vissa gånger var det pengar, och det kändes förstås väldigt vuxet. Att få betalt för arbete, precis som om det var på riktigt. Och det var det ju, i någon mening! Andra gånger handlade det om godis, och det är ju inte heller fy skam för en 10-åring.

Belöningen uteblev helt och hållet när jag utförde fönsterputsning i lördags. Jag fick då och då i uppdrag att hämta vatten och värktabletter åt min fru som låg i sovrummet och huttrade.

Jaja, nu är det i alla fall gjort. Det känns bra att få återgå till mina vanliga Stora fixar-dagen-sysslor nästa månad.

Det händer grejer på energimarknaden i Sveriges huvudstad. Inte nog med att allt fler hus väljer att installera solceller på taken. Kurvan för människor som skaffar värmepumpar i Stockholm pekar fortsatt uppåt. Det är en mycket bra utveckling, om ni frågar mig. Den här typen av uppvärmningsmetoder har inte bara visat sig vara extremt kostnadseffektivt. Värmepumpar i Stockholm har dessutom en mycket positiv effekt på miljön. Och detta är kanske viktigast av allt. I en tid då klimathotet är mer påtagligt än någonsin. Då isar smälter och människor tvingas fly från torka. Då är alla åtgärder för reducerat miljöpåverkan ett steg i rätt riktning, tycker jag!

Men jag har inte alltid varit positivt inställd till dessa nya sätt att värma upp huset. Det tog många konservativa år innan min bättre hälft lyckades övertala mig till att vi skulle införskaffa värmepump till huset i Stockholm. Jag vet egentligen inte varför jag lät det dröja så länge, såhär i efterhand. Kanske tyckte jag att det var mysigt att få elda i panna med pappa när jag var liten. Men det är en svag ursäkt för att inte skaffa värmepump i Stockholm när den är så mycket bättre på alla sätt.

Nu har vi haft värmepump i både vår kåk i Stockholm och i vårt sommarställe utanför stan i drygt 5 år. Jag ser nu följande fördelar

1. Det sparar oss mängder av pengar varje år. Huset är relativt dåligt tätat och dessutom väldigt stort. Det har kostat oss mycket pengar genom åren, och vissa gånger har vi till och med funderat på om vi har råd att bo kvar. Genom att installera värmepump i Stockholm har vi nu dragit ner årskostnaden rejält.
   
   

2. Det är det överlägset mest miljövänliga sättet att värme upp huset på. Jag vägrar låta planeten haverera till mina barnbarns förtret. Allt jag kan göra för att minska min och min familjs klimatpåverkan gör jag. Värmepump i Stockholm är en sådan åtgärd!

1. Det är så otroligt smidigt. Jag minns hur det var när jag var liten. Vi var tvungna att hugga ved ständigt och jämt. Trots att vi bodde litet kändes det som att halva huset bestod av ved. Ved, ved och ved – Överallt. Med vår värmepump i Stockholm finns inget sådant. Vi sitter i soffan, njuter av värmen och behöver inte göra ett jota.

Funderar du på att följa vårt exempel? Skriv till mig så ska jag tipsa om den bästa leverantören av värmepumpar i Stockholm!

Vi flyttade in i vår villa för snart 10 år sedan. Redan från första början var det uppenbart att kåken skulle behöva rustas upp förr eller senare. Pannan fungerade dåligt, och den bytte vi ut redan efter ett år. Då installerade vi bergvärme, vilket såklart kostade en hel del. Det gamla paret som bodde i huset innan använde förmodligen aldrig sin altan. Det var nämligen förenat med livsfara att ens stiga ut på den. Ny altan lades till på checklistan, och byggdes. Utöver detta målade vi om, dränerade runt huset och renoverade kök och badrum. Under alla år av fix och trix visste jag att vi förr eller senare skulle behöva anlita någon som sysslade med fönsterbyte i Stockholm. 

Och nu är stunden här. I en svag stund föreslog jag till min fru att vi själva skulle göra jobbet. Svaret löd ”Vi köpte väl inte Stockholms finaste hus för att utföra fönsterbyte på det själva? Vad vet en IT-konsult och en geografi-lärare om fönsterbyten i Stockholm? Det skulle bli pannkaka av alltihop”. Argumentet fungerade på mig, och hon hade förstås rätt som vanligt. Hur skulle vi kunna göra ett sådant jobb? Hur mycket skulle vi riskera om vi utförde fönsterbyte i Stockholm själva? Det var uteslutet, trots att jag kunde höra plånboken gråta.

Vi tog till Google som hjälp. Sökte efter de bästa fönsterbytarna i Stockholm och kontaktade ett av företagen som låg högst upp. Till skillnad från många andra av de projekt vi utfört på huset det senaste decenniet gick allting väldigt smidigt. Efter att vi hade fyllt i kontaktformuläret och förklarat läget lite kort skulle vi bli uppringda. Det dröjde 40 minuter innan en kille från firman ringde. Efter ett samtal som pågick i 3 minuter bestämde vi tid för ett kostnadsfritt hembesök. Han frågade när det passade, jag svarade ”så snart som möjligt”, och redan på förmiddagen nästa dag knackade det på dörren. Mannen som kom på besök inspekterade nuvarande fönster och frågade om förutsättningarna i huset. Han förklarade att man behöver en del information innan man utför fönsterbyte i Stockholm. Hur tätt huset är, hur hög bullernivån är och vilken typ av fönster som passar bäst rent estetiskt.

Det dröjde ungefär 3 timmar efter besöket innan vi fick återkoppling via mail. I mailet fanns en offert där allt om vad fönsterbytet i Stockholm skulle innebära och kosta framgick. Faktum är att det skulle bli betydligt billigare än vad jag först kunde tro. Jag hörde min plånbok sucka lättande över det förhållandevis låga priset på fönsterbytet i Stockholm.

Nu är fönstren på plats, och vi är supernöjda!