Tre gånger. Det är så många gånger som jag, under det senaste året, kommit i kontakt med en budfirma. Det är oväntat. Särskilt oväntat är det eftersom jag hann bli 45 år innan jag ens gjorde det för första gången. Nåväl, livet spelades ut på ett sätt som satte mig i ansvar för att anlita budfirma i olika sammanhang. Och vet ni vad – jag tycker faktiskt att det är ganska trevligt.

Jag vet att detta inte är ett ämne som intresserar särskilt många av er. Jag vet att de flesta väntar sig, och hoppas på, att den här bloggen ska handla om det vanliga. Nu känner jag dock inte för att skriva om något av mina vanliga ämnen. Jag känner för att skriva om de gånger jag kontaktat budfirma. Så kommer det därför att bli. Nu åker vi:

1. Flytten från norr till söder

Detta låter mer dramatiskt än det är. Jag menar alltså flytten som gick från Stockholms norra delar till stans södra delar. Vi bestämde oss för att, en gång för alla, anlita en budfirma. Det var ett vettigt beslut. Mindre vettigt var det att ge ansvaret för budfirman till mig - Världens mest ängsliga jävel. Jag tror att jag hade kontakt med varenda budfirma i stan innan jag bestämde mig för en. Jag är däremot mycket nöjd med den jag valde, så utfallet var gott!

1. Nya tider, nya kontor

Vi expanderade som bara sjutton nyligen. Sex nya medarbetare och inte en kvadratmeter över att sitta på. Det resulterade i att vi var tvungna att byta kontor. Vi blev dessutom tvungna att handla snabbt och koppla in en pålitlig budfirma. Gissa vem som fick lov att ta sig an uppgiften? Gissa vem som gillade att hen fick ta sig an uppgiften att boka budfirma?

Ni har rätt.

1. Flytt för bror

Ryktet hade spridit sig i familjen. Min genialitet när det kom till bokning av budfirma ville nyttjas av andra. Nu hade jag dessutom blivit tjenis med de som arbetade på budfirman. Min bror försökte kolla om jag kunde få billigare pris om jag kontaktade dem. Jag förklarade att så nog inte var fallet och jag brydde mig inte ens om att fråga. Min hjälp ville han dock ha, storebrorsan. Jag bokade, min vana trogen, samma budfirma som tidigare. Allt gick lika smidigt.

Letar ni efter budfirma? Kontakta mig i kommentarsfältet så ska jag avslöja vilken firma jag talar om!

Nu har jag gått hela regnbågen runt. Ja, när det gäller fälgar alltså. För ett par år sedan fick jag för mig att jag skulle testa minst 8 olika färger. Jag har nu kommit upp i 12 och fastnat på den absolut bästa färgen på fälgar hittills. Jag ska nu ge en liten återblick till hur det hela har gått till:

Jag sågs med en kompis och pratade bilar. Inget som var särskilt ovanligt eller revolutionerande. Det hände ofta. Vi pratade om hur man skulle kunna fixa bilen på olika sätt. Fälgar var ett ämne som ofta dök upp. Jag sa någonting väldigt flummigt om att det hade varit kul att göra ”något större för en gångs skull”. Inte helt förvånande så tittade min kompis på mig med en förundrad min. Jag utvecklade: ”Ja, något med fälgar. Något med att pröva något nytt. Kanske en ny färg. Helt galen färg, ja?”

Jag ska lägga till att detta samtal om fälgar ägde rum ganska sent på kvällen. Det skenade sedan iväg och vi började bolla olika idéer med varandra. Vilken färg skulle jag i så fall välja? Skulle vi båda göra samma sak? Det fanns många idéer. Vissa sköts ner ganska snabbt medan andra överlevde betydligt längre. Timmarna gick och morgonen närmade sig. Vi somnade på soffan och vaknade vid lunchtid dagen efter.

På bordet låg ett papper på vilket jag kunde se att det stod ”fälgar från och med nyår”. Jag förstod först ingenting. När jag tog upp pappret och granskade det närmare började minnena komma tillbaka. Det var en projektbeskrivning. En projektbeskrivning där det framgick att jag gick med på att testa på olika fälgar. Fälgar i 8 olika färger under loppet av maximalt 24 månader. Min vän vaknade upp i soffan bredvid mig och jag höll upp beskrivningen.

”Vad är det här? Minns du det här? Det verkar vara någon slags instruktion”, sa jag.

”Det verkar vara något slags kontrakt, tycker jag” sa han, pekade på den nedre delen av det klottriga pappret och lade sig ner igen.

Mycket riktigt, där stod klart och tydligt min namnteckning. Där stod även min väns namnteckning. Vi hade skrivit ett kontrakt för att våra morgonpersoner inte skulle skjuta ner våra idéer. Fälgar skulle testas. Fälgar i massor av olika färger, och det var bara att köra igång!

Nästa vecka tänker jag berätta mer om hur de senaste 24 månaderna gick. Vilka fälgar som valdes och varför.

Vi planerade att skaffa solceller till vår villa länge. ”Länge?” tänker ni kanske nu. ”Hur länge är egentligen länge, några månader?”. Svar nej. I vår familj funderar vi nämligen över allting väldigt länge innan vi tar ett beslut. Detta har gått i arv från tidigare generationer, det ska gudarna veta. På både min mammas och pappas sida har det varit helt otroligt. Man fick aldrig något gjort. Planerna kunde vara spektakulära, men ingen skred till verket. Detsamma gäller för min sambos familj. Precis samma sak gäller där. Nu har vi tagit detta ståtliga arv vidare när vi funderat över solceller till vår villa.

Håll i hatten nu. Det tog oss 8 år att bestämma oss för att skaffa solceller till villan. Eller snarare: Det tog 8 år att till slut göra slag i saken. Vi bestämde oss redan i början av 2010-talet. Vi är båda engagerade i klimatkampen och vi kan ganska mycket om vilka åtgärder man kan vidta. Vi gapar gärna på andra om att de ska ta till diverse radikala åtgärder för att vända på den negativa utvecklingen. Sådant gör vi förstås också. Vi källsorterar och är allmänt duktiga på att ta hand miljömässig hand om vårt hushåll. När det kommer till solceller till vår villa har startgroparna dock varit längre. Långt, långt mycket längre.

Nu är det i alla fall gjort. För några månader sedan satte vi ner foten för oss själva. Inga fler undanflykter. Inget mer trams om energin i vårt hus och om de solceller vi ville ha dit. Vi skulle till slut ta steget och gjorde det. Det är nästan skrattretande hur enkelt det faktiskt var. Vi satte oss vid datorn och googlade på företag som kunde utföra installation av solceller i villa. Vi valde de som verkade ha längst erfarenhet och som verkade mest seriösa. Vi ringde, berättade om vår situation och frågade hur vi gick vidare. Killen vi kom i kontakt med sa att han kunde komma på besök redan dagen efter. Detta för att se hur förutsättningarna i och runt vår villa såg ut för solceller.

Sagt och gjort, nästa dag dök solcellsexperten upp på trappan och introducerade sig. Efter ett trevligt och informativt möte åkte han iväg. Bara några timmar senare damp det ner en offert i mailinkorgen. Offerten godtogs, vi tecknade kontraktet och snart var arbetet igång. Vi skulle äntligen få solceller till vår villa. Det tog nästan ett decennium att få till det hela, men skam den som ger sig.

Är det någon av er läsare som har solceller till er villa? Hur tycker ni i så fall att det går? Känner ni att ni har fått vad ni hade hoppats på?

Hej på er!

Idag tänkte jag att jag skulle tillgodose några önskningar jag fått senaste tiden. Sedan jag lät droppa att jag arbetar med balkongrenovering i Stockholm har frågorna vält in. Ja, detta var förvånande även för mig. Nog för att jag har stor respekt för att balkongrenovering är viktigt för bevarandet av Stockholms arkitektur. Jag hade dock inte kunnat förutse att det skulle bli ett så populärt blogg-ämne.

Nåväl, era önskningar är min lag. Idag ska jag skriver om några fundamentala bitar som är viktiga att känna till angående balkongrenovering i Stockholm. Vi börjar från början:

Hur vet jag att det är dags för balkongrenovering i min fastighet i Stockholm?

Det kan variera. Ibland är det svårt att se skadorna/slitaget på balkongen med blotta ögat. I dessa fall kan det behövas göras en utredning av ett proffs. Annars kan behovet av balkongrenovering i Stockholm kännas igen genom att man upptäcker sprickor i betongen. Om detta upptäcks är det viktigt att inte låta det gå för lång tid. Då kan skadorna bli ännu större. Kontakta då en expert på balkongrenovering i Stockholm och låt genomföra en analys.

Hur går det till?

Hur en balkongrenovering i Stockholm går till beror på vilka åtgärder som behöver utföras. Vissa gånger, då man renoverar i tid, kan vi avlägsna skadat material, förstärka och sedan gjuta ny betong där det behövs. Ofta är slitaget så pass omfattande att vi byter ut hela balkongen. I detta fall tas alltså den befintliga bort. Vi lägger därefter in ny armering och skapar en helt ny balkongplatta från grunden. Det är ett stort projekt, men vi som arbetar med balkongrenovering i Stockholm dagligen fixar det utan problem.

Hur mycket kostar en balkongrenovering i Stockholm?

Priset på renoveringen avgörs av en rad olika komponenter. Till att börja med ska man påminna sig själv om att balkonger kan se väldigt olika ut. Vissa är av enklare typ medan andra är betydligt mer komplicerade och/eller rika på ornament. Kostnaden avgörs av vilka typ av material som behövs, hur lång tid arbetet tar och hur mycket som behöver göras.

Skriv gärna i kommentarsfältet om ni undrar vad er balkongrenovering i Stockholm skulle kosta. Jag kontaktar er gladeligen för att ge en gratis offert på arbetet.

Dåliga beslut togs i helgen. Det är inte helt ovanligt. Särskilt inte när det är just den konstellation av människor som ses, som sågs nu i helgen. Vi är ett gammalt kompisgäng från hemstaden som flyttat till huvudstaden. Vi ses någon gång i månaden och varje gång brukar det bli ganska bra ös i tillställningarna. Särskilt mycket ös har det blivit under corona-tider då vi inte har kunnat fortsätta ut på stan efteråt. Vi har blivit kvar hemma hos den som står för tak över huvudet för kvällen. Ofta har det blivit beer-pong, och det är denna ”sport” som inlägget ska handla om.

Lite bakgrund först:

Min kompis har fått ett plankbord av sin pappa. ”Vad är ett plankbord?” undrar några av er. Det är precis vad det låter som: ett bord gjort av plankor. Det är ett himla fint bord, och det märks att hans kära far har lagt ner en del slit. Det blev väldigt bra, plankbordet han byggde. Stort och fint – och perfekt för beer-pong. Om det bara ville sig så väl att vi kunde blivit varse om att plankbordet i fråga inte borde användas till det – det hade varit så himla bra. Dessvärre blev det inte så. Jag ska berätta vad som hände.

Vi hade fest hos kompisen. Timmarna tickade på och vi varvade quiz med diverse andra lekar. Plötsligt ljöd en pingisboll som landade i marken och alla visste vad det var fråga om. Utan att tänka sköt vi fram Pers nya plankbord i köket. Vi ställde upp muggar som sig bör och började spela. Men var fan var Per själv? Vi tänkte inte mer på saken utan spelade på. Ungefär en timme in i spelet kom han hem efter en telefonpratande promenad och fick syn på sitt plankbord. Spilld öl överallt och ett gäng gastande kompisar som omringade det. Det var inte bra, inte alls.

Det var först när han gav ifrån sig något som kan liknas vid ett vrål som vi insåg vad vi gjort. Det var en dum idé att spela beer-pong på hans hemmasnickrade plankbord. Per ringde upp sin pappa på högtalartelefon och förklarade sin oro över bordet. Hans pappas lugna stämma hördes från andra sidan luren:

”Det är lackat så torka bara av det efteråt så ska det vara lugnt. Kör hårt”.

Det slutade i en mycket bra kväll och ett plankbord som var utom all skada.