Är det någon av er läsare som har testat på det där med minnespalats någon gång? Jag var nämligen på en kurs på Södertörns Högskola nyligen, och då fick jag lära mig om det. Väldigt speciellt sätt att använda hjärnan på. Det kändes nästan som att man skulle använda en del av hjärnan som man aldrig någonsin använt förr. Superhäftigt.

För er som inte har koll på vad det handlar om så avslöjar namnet en hel del. Man ska försöka minnas någonting som kan vara svårt att minnas genom att skapa en plats i huvudet. Det behöver förstås inte vara ett palats utan kan handla om vad som helst. För min del lade jag på minnet vägen ner till min naprapat i Södertälje. Allt som händer längs vägen ges en särskild del av historien eller talet eller vad man nu försöker minnas. På väg till min naprapat i Södertälje börjar jag förstås med att gå ner genom trapphuset. Om mitt imaginära tal börjar med att jag pratar om jultomten så kan jag då tänka mig ett trapphus fullt av tomtar. När jag sedan, med raska steg mot naprapaten i Södertälje, kommer ner till vägen måste jag korsa gatan vid övergångsstället. Den här delen av talet kanske handlar om ormar. Då föreställer jag mig att sträcken i gatan har formen av ormar som jag måste hoppa över för att inte bli biten.

Vidare mot naprapaten i Södertälje går jag förbi ett väldigt stort och förmodligen gammalt träd. Här kommer jag att tala om min farfar. Då har det någorlunda passande trädet min farfars ansikte. Visst låter det lite vulgärt? Det är meningen! För att vi ska kunna komma ihåg så måste det vara något som sticker ut. Det räcker kanske inte med att min farfar, i mitt huvud, står vid trädet för att jag ska minnas det. Men att han ÄR trädet – ja, då är det annorlunda. Naprapaten i Södertälje kommer närmare och några till steg fortgår längs vägen. Pizzerian strax innan naprapaten i Södertälje har förvandlats till en amerikansk diner, eftersom jag då ska tala om min resa i USA. Ja, ni förstår såklart.

Kanske undrar ni vad det är för tal som handlar om jultomten, ormar, min farfar och min resa i USA. Jag avslöjar kanske svaret nästa vecka! Nu ska jag cykla iväg till min naprapat i Södertälje. Inte i huvudet, utan på riktigt.

Hej så länge!

Jag gick precis på en promenad i bostadsområdet på andra sidan vattnet från där jag bor. Det är ett härligt litet stråk som jag ofta tar när jag känner för att röra på mig en smula. Jag skulle just runda hörnet borta vid Coop när jag fick syn på en liten skylt som satt på gräsmattan i en av trädgårdarna. Jag hade inga glasögon med mig så jag tog mig så pass nära att jag kunde urskilja bokstäverna. ”Bergvärme i Stockholm – Snart i detta hus” sa den röda lilla skylten.

• ”Hejhej!” sa någon plötsligt inifrån tomten.

Förmodligen såg det besynnerligt ut att en gammal tant stod lutad över busken och kisade med ögonen. Jag svarade att jag bara var nyfiken på skylten. Mannen kom fram och hälsade och berättade om projektet. ”Ja vi har värmt lantstället med sånt där i flera år, men det är först nu vi har fått Bergvärme även i Stockholm. Det är bra grejer! Och det verkar som att hela grannskapet ska få det. Titta bara” sa han och nickade mot huset tvärs över gatan. Jag såg en likadan liten röd skylt även på den trädgården. Och även om jag inte såg bokstäverna så förstod jag såklart att den också berättade om bergvärme i Stockholm.

• ”Var bor du själv någonstans?” frågade mannen

Jag berättade att jag och min man bodde på andra sidan vattnet och att vi minsann fortfarande fick värma huset med el. Mannen tittade undrande på mig ett ögonblick och sa sedan ”Undrar om inte jag har hört att även den delen av Stockholm ska få bergvärme. Vem sjutton var det som sa det tro”. Jag förklarade att det var osannolikt eftersom min man sitter som ordförande i bostadsområdesföreningen, som för övrigt är stadens äldsta. Jag tror att ordförande för Stockholms äldsta områdesförening skulle veta om det planerades bergvärme.

Jag tog min vanliga runda och var strax tillbaka hemma. Men något var annorlunda. Det satt nämligen en liten röd skylt på gräsmattan. Jag behövde inte gå och hämta glasögonen för att se vad det stod. När jag närmade mig trappan kom min man ut med armarna sträckta i skyn och utbrast högt: ”Bergvärme Stockholm, baby! Äntligen!”

Om jag skulle säga att det finns någonting som karaktäriserar mitt liv så är det följande: Allting dåligt som sker mig inträffar alltid vid exakt fel tillfälle. Jag har exempelvis fått punktering två gånger i livet. Båda gångerna var jag mitt ute i ingenstans utan fälgkors och med flera mil till närmaste verkstad. När jag bröt foten under en fotbollsmatch spelade vi självklart så långt ifrån samhället man kunde komma. Jag tvingades åka med bruten fot i pappas gamla Saab på grusvägar i skogen. Det gjorde ont. Nyligen inträffade en liknande sak som ligger helt i linje med min personlighet. Jag fick nämligen stopp i avloppet hemma. Och inte nog med att jag fick stopp i avloppet. Jag fick det dessutom under en tid på dygnet då ingen vettig människa arbetar. Kl 1 på natten!

Jag kunde inte sova på grund av snurrande jobbtankar. Efter att ha insett att det nog skulle bli en närmast sömnlös natt för mig gick jag upp och sysselsatte mig. Jag började diska, så rastlös var jag. Stoppet i avloppet kom ungefär 4 minuter efter att jag hade börjat projektet. Precis som alltid när man får stopp i avloppet. Jag kavlade upp ärmen och körde ner handen för att få bort vad som nu kunde ha hamnat i slasken. Inget hände, stoppet i avloppet var kvar. Jag avlägsnade locket och började pilla med fingrarna nere i slasken. Det var tomt, men ändå stopp i avloppet. Märkligt. Jag tog fram sugproppen och började arbeta febrilt. Inget hände, stoppet var kvar. Paniken började komma.

”Varför fick du panik? Det är väl bara att strunta i att diska till dagen efter?” tänker ni. Men då känner ni inte till nästa problematik. Inte nog med att det hade blivit stopp i avloppet. Kranen hade dessutom gått sönder, vilket gjorde att det ständigt rann lite vatten ur den. Om en stund skulle vattnet vara uppe vid kanten, och fortsätta ner på golvet, ut i resten av huset. Stoppet i avloppet var tvunget att ordnas omedelbart.

Jag tog till Google, denna trygga gamla vän. ”Stopp i avloppet, hjälp” sökte jag på. Det gav mig bara husmorstips som jag redan kände till. ”Stopp i avloppet jour” blev nästa sökning och resultatet lugnade mig. Det visade sig finnas ett företag som utförde tjänster när som helst på dygnet då människor fått stopp i avloppet.

45 minuter senare var en ung kvinna på plats som fixade stoppet i avloppet åt mig. Vilken hjälte! Så, nu vet ni vad man kan göra när man får stopp i avloppet på obekväma tider.

Tack och hej!

Om det finns någonting som jag lärt mig av mina snart 30 år inom svensk byggindustri så är det följande: Sverige är ett regnigt land. Ja, jag vet vad ni tänker. ”Tänk på sommaren 2018, den var inte särskilt regnig”. Nej, men den sommaren utgjorde också undantaget som bekräftar regeln. Det regnar i regel väldigt mycket i Sverige, och ju mer det regnar desto svårare är det att förvara sig mot byggens allra värsta fiende: Fukten.

Jag är av den bestämda uppfattningen att man i stort sett aldrig kan använda för mycket tätskikt på byggen i det här landet. Funderar du på om du har tätat tillräckligt? Täta då lite till för säkerhets skull. Tätskikt är en absolut nödvändighet i alla våtutrymmen, och badrum måste tätas särskilt ordentligt för att inte olyckan ska vara framme. Olycka orsakad av fukt och vattenskador kan vara oerhört kostsamt och förödande. Har man ett hus är det också viktigt att ha tätskikt runt alla husets väggar så att inte fukten från marken tränger in i husgrunden. Tro mig, dränering är bland det tråkigaste byggarbeten som man kan utföra. Genom bra tätning kan du undvika det så länge som det bara går.

Många tror att det bara är byggnader och badrum som behöver tätas. Men faktum är att de utgör en relativt liten del av den totala marknaden för tätskikt i Sverige. Tänk efter – Vad utsätts för mest trygg från regn, snö och is varje år? Vilka ytor kan aldrig få ett skydd över mot vattnet? Jag talar förstås om våra vägar, broar och torg, som alltid utsätts för nederbörd så fort det faller ifrån himlen. Den hårda påfrestningen gör att man måste arbeta ordentligt med tätskikt då man lägger väg. Membranisolering är ett kostsamt men väldigt effektivt sätt att motverka fukt i vägar.

Andra ytor som måste tätas är innergårdar och tack, vilka också tvingas utsättas för regn och rusk året om. Med dålig tätning riskerar taket att läcka in, eller marken på innergården förstöras till följd av fuktskador.

Om du är på jakt efter ett företag som är erfarna och kunniga inom den här typen av arbeten. Tänk på att ta del av flera olika offerter innan du väljer leverantör. Priserna kan variera väldigt, men likaså kvaliteten på arbetet. Använd Google och se till att säkerställa att företaget du väljer att arbeta med har goda recensioner från tidigare kunder.

Jag återkommer med tips om gjutasfalt inom kort!

Hej så länge!

Jag har varit lyckligt lottad under hela mitt liv. Jag har fått vara en del av en familj som har brytt sig om mig, där man har fått vara sig själv. Vi har alltid haft rikligt med mat på bordet, och jag och mina syskon har haft varsitt rum under hela uppväxten. Mina barn- och ungdomsår bodde jag i ett område där bara medlemmar av den övre medelklassen fanns. Jag trodde att alla människor hade det på samma sätt. Att alla hade stora, fina julbord, nya märkeskläder kläder och kunde åka på resor utanför Europa varje vinter. Som vuxen förstår jag att så inte är fallet. Många människor i Sverige lever i fattigdom och ensamhet. Och aldrig blir det så tydligt som under juletid.

Hundratusentals svenskar firar jul själva, ensamma i sin lägenhet. Utan paket och utan julbord. Jag bestämde mig för ett par år sedan att göra någonting åt saken. Min dåvarande flickvän och jag bestämde oss för att inte fira jul och äta julbord med våra familjer på julafton. Istället hyrde vi en lokal på Södermalm dit vi bjöd in ensamma människor som inte hade någon annan att vända sig till. På julmenyn fanns sill, sylta, köttbullar, prinskorv, potatis, brunkål, julgodis, julmust – Ja, allt som hör högtiden till. Det blev en mycket lyckad tillställning med 55 besökare. Under de kommande veckorna fick vi flera mail från de medverkande som tackade så mycket för vårt engagemang. Det har nu gått 4 år sedan vi anordnade vårt första julbord. När förhållandet mellan mig och min flickvän tog slut bar jag vidare traditionen år efter år. Så även denna gång!

För er som kommer ifrån liknande förhållanden som jag. Ni som har mer än tillräckligt med slantar i plånboken och som känner för att göra gott med de resurser ni har. Jag kan inte nog poängtera hur mycket glädje som kommer av att anordna en sån här tillställning. Stockholm kryllar av ensamma människor, och en stackars lokal gör kanske inte så stor skillnad i det stora hela. Men om vi är fler som engagerar oss. Fler som vill bjuda upp till julbord för att, bara för en dag, sudda ut ensamheten i staden och landet. Då har vi nått långt.

Kom in i värmen.